Return of the Jedi Holk

 

Intergalaktiska laxar i mina uppfiskade braxar! Uppe i varv efter en snudd på sömnlös natt, och gående på de vanliga gifterna, samt minnena från helgen, då undertecknad - trots ett rent ut sagt gammaltestamentligt-ångestfyllt humör tog sig i väg till Örebro och bevistade Metallsvenskan. Fantastiskt att få se mina monumentala mysgubbar, mina trollbindande tonårsidoler, mina erektionsframkallande eunuckförförare - The Kristet Utseende både göra ett makabert mästerligt framträdande på scenen, för att sedan följa upp det med att dominera på fotbollsplanen dagen efteråt. Alla kroppsvätskor stjälptes ut och bättre antidepressiv medicin finns fanimej inte. Men det är ju svårt att se en spelning/dag, dessvärre.

Nåja, papistproselyterna från Gnarp med omnejd fick mig i alla fall att skriva något annat än surmulen svada mot landsting, själsliv och spleen. Det blev en fusksnuskigt TKU-inspirerad dikt-/sångtext om knarkande rymdgubbar av det kändare slaget. Något slags melodi har jag i huvudet, men inte av det bättre slaget, men vill någon jävel tonsätta skiten är det så klart jävligt skojigt och hemskt ärofyllt.

Jag böjer mitt huvud i vördnad, öppnar på börsen - med tvivelaktig trovärdighet - och skänker av hela mitt hjärta och min själ till små gröna män med Enorma kukar! Kristi kraft betvingar er!

* * * 

Return of the Jedi Holk


Moderskeppet är fyllt av meskalin
och dödsstjärnan stinker marockan.
Skywalker stjäl Maradonas efedrin,
och snortar glatt från Obi-Wans organ.

Klåda och ticks, törst och amnesi.
Kommer väktarna av moffe stå dem bi?
Sot och bensin, aska och smolk.
If they only knew the power of the holk!

Kemisk glädje, purple haze.
Hjälp oss, vi är lost in space!
Rymdgrusgodis, kosmiskt rus,
svävande i rosalila ljus.
Return of the Jedi Holk! 
Return of the Jedi Holk!
Return of the Jedi Holk!


Lasersvärdet, en fallos av uran,
skär igenom nyckelben och plåt.
Bristen på opium, Subutex och svart afgan
får Chewbacca att brista ut i gråt.

Värk och abstistens, frossa och svett.
Tvingas väktarna av moffe till reträtt?
Kolmonoxid, tjära och solk.
If they only knew the power of the holk!

Risperdal och flugsvampsthé
blir en hallucinogen puré
Mögligt haschisch, Citodon:
Hjälp oss, vi behöver metadon!
Return of the Jedi Holk!
Return of the Jedi Holk!
Return of the Jedi Holk!


Jabba han sveper hutt på hutt på hutt.
Han Solo är fyllsjuk som ett svin:
Han spyr som en spetälsk, då magen är kaputt,
Boba Fett bjuder mäsk och samarin.

Ilska och hat, astma och krupp.
Nu har väktarna av moffe givit upp.
Pundarna från Mars, ett döende folk.
If they only knew the power of the holk!

Androgyna liemän,
utsända av Jean-Marie Le Pen,
[Vaders trogna, högra hand],
sätter alla rymdskeppen i brand.
Return of the Jedi Holk!
Return of the Jedi Holk!
Return of the Jedi Holk!

* * *

 

 Den här låten och videon får gestalta lite hur 'Väktarna av moffes' tillvara kunnat te sig.

 

Amöbor i sneakers

 

Blixt och dunder, maniska under[liv]... Sjunde åskknallen i hjärnlobernas universum. Synapsjävlarna och signalsubstanserna krigar med varandra, jag håller tummarna [fuck you-fingrarna snarare] för att det skall drämma till i alla sabla receptorer och reda upp oredan i den grå massan.

Ett försök till något slags samhällskritisk [nåja] humoristiskt [nåja] inlägg, i stället för självömkande, griniga kråkfötter. George Carlin har hajat hur långt dokusåporna kan dras - eller hur man kan använda dödsstraffet som ett slags dokusåpa-/fredagsmysunderhållning - och ja, den som inte hajar ironin i hans utbrott borde nog hänga med på ett gäng strömbehandlingar med undertecknad.

Nåväl. Snart sitter vi och nickar till med näven i chipspåsen och rapar tacosås medan folk tävlar om vem som skall överleva på TV. Hipp, kredd, kändispoäng... vad fan är överlevnad mot sådana guldklimpar? Fredagsmys deluxe!


 ¤ ¤ ¤


Texten går att sjunga till melodin till Björn Afzelius låt
"En kungens man" om man så vill.



Amöbor i sneakers [Dokusåpasången]

Jag haver blott en önskan, det är att bliva känd

ja, känd för vad som helst, även känd för att va bränd.
Så för att nå den himmel som tycks så underbar
beslutade jag mig för att bli en dokusåpa-star.

Tog sikte först mot Baren, men mest för nöjes skull,
för att få mixa drinkar, svina, vara full,
och sätta massa minus på varje dum person
som försökte hindra mig att vinna min miljon.

Sen åkte jag till Villa Medusas heta glans;
med husets vin, tequila, samt nakenbad och dans,
och svartvita kameler att sprida hit och dit,
men mest av allt få lata sig och leva på kredit.

Sen riktades min tanke mot en expedition
som styrs emot en främmande, vild vegetation;
där man kan leka skeppsbrott och inföding, minsann,
och vinna första pris om man är lagom litet grann.

Jag fick sen nys om Radio* och ville genast dit.
Jag tyckte jag var lämplig, för jag snackar massa skit.
Så lätt jag skulle valsa i eterns smäckra takt
för jag kan babbla massor utan att få något sagt.

Sen sökte jag till Farmen och dess modesta gård,
till en miljö som verkade skenbart fysiskt hård,
för att få protestera mot slakt och annat rått.
Att kött har varit djur förut, är nåt jag ej förstått.

Till sist jag hörde talas om Storebrorsans hus,
med kameror på toa, som filmar snopp och mus,
och folk som rullar tummar och lägger patiens
och allteftersom tiden går förlorar vett och sans.

Men ingenstädes dög jag, jag ansågs för normal,
så ensam i min våning jag lider svåra kval.
Jag övervägt beslutet, men jag skall ta mitt liv
för är man inte känd är livet blott ett tidsfördriv.

Då hörs ett brus från TV:n, som följs av Stenbecks röst:
"O, kändis-wannabe, jag skall ge dig ro och tröst.
I vackert, svartvitt motljus, i ljuv ultrarapid
skall du minsann få avlida på bästa sändningstid."

---

* Radio - en kortlivad dokusåpa

Bomullsvåld

Synapskrasch. Snöslask. Halka. Insomnia. Medicinbrist. Den skäggiga ångestbebisens krampaktiga stryptag. 2013 tar vid där 2012 slutade, i sängläge med schack matt-placering av kroppen. Men det är bara januari än, och knappt det. Nåja, en kort lägesrapport bara, så det kanske kan förklara varför det inte dyker upp några ekivoka rallarsvingar för tillfället. Jag har inte rum för roligheter i huvudet. Idiotiskt nog. Förut dök de upp som bäst just när maran red mig som en demimond på flykt från Jack the Ripper.

Det här var en jävligt svår text att skriva, rent tekniskt. Refrängen var skitklurig, och den ser inte klok ut på papper. Det här är alltså min "version" av John Prines fantastiska låt Christmas in prison - och ni kan tita på originaltexten HÄR om ni vill hänga med i låten eller jämföra mitt [fåfänga] försök att använda mig av John Prines underbara, men svåra, melodi. Han fraserar mycket, så man får nästan sjunga eller nynna min text för att den skall fungera. 

Och, ja, vad handlar den om då? Det vanliga gnället. Att de på de höga hästarna bara ger slaskfolket bröd och skådespel, så löser sig allt? Nja, den här riktar sig egentligen lite mot alla "klasser", inte minst vad det gäller ytlighetshysterin och efertankens totala negligering. Och att vi förändrar någons situation genom att foga språket. Trams! Se till att ordna problemen för en rullstolsbunden i stället för att döpa om honom/henne från handikappad till handikapabel! [Och, ja, det är så klart snott från salig George Carlin.]

Har erhållit två ljuvliga böcker. Mer om det senare. Nu korpdojorna!

* * *

Bomullsvåld

Kring skjulet runt hjärtat
Finns taggtråd och plåt
Och muskeln bak bröstet
Den når ingen åt
Endorfinet är reglat
Passionen är stängd
För brännskadad ser man helst
Att Amor är hängd


Hur lång är strängt taget en evighet
Ja, räkna sekunder så kanske du vet.

Jag går bet
Jag går bet
Ytligt diskret, nu
Jag äcklas av maran
Men fan
Ta fram snaran
Ack, du


Talangen förvanskas
Till krimskrams och pynt
När kärlek till konsten
Blir sedlar och mynt
Och lungorna vädras
Uti all sin prakt
Men trots tjattret och pratet
Blir ingenting sagt


Hur lång är strängt taget en evighet
Ja, räkna sekunder så kanske du vet.

Jag går bet
Jag går bet
Ytligt diskret, nu
Jag äcklas av maran
Men fan
Ta fram snaran
Ack, du


Språket har tyglats
Och sången har kvästs
Romanerna brinner
Långt innan de lästs
Och om du än skriker
Och  vrålar som bäst
Så händer det inget:
”Förbliv vid din läst!”


Hur lång är strängt taget en evighet
Ja, räkna sekunder så kanske du vet.

Jag går bet
Jag går bet
Ytligt diskret, nu
Jag äcklas av maran
Men fan
Ta fram snaran
Ack, du

Permafrost

Jag går ut i kylan för att värma mig, för att slippa se hur tangentbordet ligger som en hånfull moatjé på en divan, beredd att slänga ur sig invektiv och pikar bara jag närmar mig det. Mörkret läskar mig, smular sönder strimmorna av slentrianmässig robotstress. Men allestädes närvarande glider den skäggiga ångestbebisen förbi... väser fram sina klokheter, får mig att använda control, alt, delete vad gäller både skrift och leverne. Den skäggiga ångestbebibsen kan sin sak. Inget strul. Raka puckar. Pang på rödbetan.

Jag är en tjuv! en skurk! en bov! Bäst att skicka grabben till schavotten! Ögonaböj! Så, vad har jag stulit då? Blodsdiamanter? Mona Lisa? Zlatans hårsnodd? Nix, jag har varit så fräck att jag knyckt melodin till Ola Magnells mästerverk Skomakarvals - och sedan använt den för att skapa en egen text på samma melodi. Ett helgerån? Javisst! Samtidigt en tribut. Självklart försöker jag inte göra en "bättre" text [det går inte], men jag älskar melodin [och sången över huvud taget] och tycker om [det lite kluriga] versformatet, så det är därför jag använder mig av den. Se till att lyssna på originalet först. En sanslöst vacker sång

"Ty det är inte sant att tiden läker alla sår. Tiden läker inte ett dödat barns sår och den läker dåligt smärtan hos en mor som glömt att köpa socker och skickar sitt barn över vägen för att låna och lika dåligt läker den ångesten hos en gång lycklig man som dödat det."  

 

/Stig Dagerman - Att döda ett barn

* * *

Permafrost 

                                                   

Hör en sång;

någon viskar ett skrik

och önskar det blir en duett men den kräver publik,

ty byskvallret än mer än örat ger fin akustik.

I betong

blir ett eko skabröst

och modern är trött på sitt barn som ej än är förlöst,

för hoppet att dväljas i frihetens lov generöst

sitter löst

när mänskor trots hjärtat intakt

kräver skrivna kontrakt

för att hålla kontakt;

och käftar om vem som mest högljutt varann kan förtala.

Prestigen är allt när respekten förkolnat i dvala…

- - -

I en dunst

tycks det stiga en gråt

ett lönlöst försök att med jämmer få fatt i den tåt

som leder mot svalkande mål, men blott kinden blir våt. 

Ingen gunst

skingrar några problem

när ryggdunkningarna och krokbenen satts i system,

och klådan i kolan av allt hyckleri är extrem,

som eksem.

Trots backen var halkig och brant

kallas man simulant,

ifall fötterna slant.

Men tissel och tassel om ditten och datten syns tära

långt mer än ett skrubbsår när allt gäller framgång och ära…

- - -

Som en sägn

växer giftet och sprids

från strupe till strupe och inte en människa ids

alls tvivla på facit, så "sanningen" aldrig bestrids.

Än ett regn

tigger skjuts av en bris,

och vittnar om höst innan vintern ens har lagts på is,

och tjälen i själen är ännu ett slitstarkt bevis

på den kris

där kylan är lång och koncis,

som en svartvit repris

i ett omutligt dis.

Mot härsket klimat hjälper knappast att grubbla och skriva

små rimmade verser som bäst kallas torftigt naiva…

- - -

Utan list

har du inte en chans

att vinna mot tigande åskådares arrogans

när den triumferar som alstrar mest intolerans

Så till sist

skall man skörda sin storm

med bannbullan tryckt i sin hand, ty man anses abnorm

ifall man tenderar att avvika från deras form,

eller norm:

Liksom hat på omkullvält granit

som i smyg klottrats dit,

så hör jag inte hit.

Men inte ens mannen med lien kan känna sig säker

när livet känns just likt det sår som blott självmordet läker...

.

Blott en pojk

Jaha, ert jävla Sugpyre försöker att vara lite samhällskritisk i en rejäl genital svada. Altarpojksutnyttjandet av de katolska papisterna är väl inte som hetast just nu, men förekommer säkerligen i det fördolda i ungefär samma utsträckning som förut... här låter jag offret - som indoktrinerats till en mjäkande nickedocka som gladeligen ställer upp på Allt som gubben i prästkåpan vill utföra - komma till tals... det blir således ingen snyftvals, utan en hjärntvättad hyllning till övergreppen... samtidigt så kan man Alltid skämta om Allt. Texten kan för övrigt med fördel sjungas till sången Blott en dag - här framförd av sångfågeln Carola, och min text följer originalet någotsånär [nåja]. Den här filmen, Deliver us from evil, uppmanar jag alla att se för övrigt... Jag avslutar med att låta George Carlin lägga ut texten om dessa höga herrar och dess "moral"... Hangover and out.

"Now, speaking of consistency, Catholics, which I was until I reached the age of reason, Catholics and other Christians are against abortions, and they're against homosexuals. Well who has less abortions than homosexuals?! Leave these fucking people alone, for Christ sakes! Here is an entire class of people guaranteed never to have an abortion! And the Catholics and Christians are just tossing them aside! You'd think they'd make natural allies. Go look for consistency in religion. And speaking of my friends the Catholics, when John Cardinal O'Connor of New York and some of these other Cardinals and Bishops have experienced their first pregnancies and their first labor pains and they've raised a couple of children on minimum wage, then I'll be glad to hear what they have to say about abortion. I'm sure it'll be interesting. Enlightening, too. But, in the meantime what they ought to be doing is telling these priests who took a vow of chastity to keep their hands off the altar boys! Keep your hands to yourself, Father! You know? When Jesus said 'Suffer the little children come unto me', that's not what he was talking about!"

/George Carlin

* * *

Blott en pojk

Blott en pojk, en grabbhalva i sänder,
Ack min bröstkorg du får komma på!
Pungen ilar av Gud Faders händer
När de smeker mina kulor små.
Han som när för mig en faders kättja
giver ju mig varje skymingskväll
min förfallna del av snusk och lättja,
när han bottnar i mitt köttfärsspjäll.

Jämt han ber mig mina skinkor sära,
här finns inte rum för någon nåd.
Varje dag ack stjärthalvorna skära
randas röda av hans köksgeråd.
Att sin dyra svendom tryggt bevara
är ett brott, ej värre illdåd finns:
”Varje torrboll, sjappa till Sahara!”
skrek han ut, jag mådde som en prins.

Hjälp mig då att suga djupt och häftigt
så att dina höfter går i spinn
Och jag lovar föra mig beskäftigt
när din manna sprejar nunan min
Hjälp mig Herre att med dina händer
smörja in mig med ditt sädesslag
Blott en pojk, en grabbhalva i sänder,
och den pojken råkar vara jag.

I skuggornas vård

Okej, jag sviker er igen. Inget äckligt i ordet rätta bemärkelse, men kanske mer vedervärdigt ändå... ity ett martyrskap av sällan skådat slag kan ju faktiskt slå både genitalier och blodiga tarmar på fingrarna. Ja, det är antingen sockerpiller eller ångest på burk som vitrockarna proppar i mig. Just nu är det det sistnämnda som styr min tillvaro. Hjärtat pumpar i hundraåttio, den skäggiga ångestbabyn klänger på min axel och vrålar invektiv i mitt öra och någon bitsk hydra hudflänger mina lungor, alltmedan någon Kerberoskopia parkerat i min hals och vrålande nunnor vrider min bröstkorg som vore den en disktrasa...

Så här kommer en text som jag skrev för ett tag sedan, som beskriver rätt bra hur jag känner mig, och hur fan saker och ting ligger till. Jag har snott melodin från den av geniet Eric Bogle helt fantastiska låten No man's land - (Green fields of france)

Det är så klart en fördel att lyssna på originalet innan ni ger er i kast med att grisa ner er i min sentimentala smörja. Då har ni rytmen och melodin till skiten. Kanske lite lättare att stå ut med självföraktet då. Jag inväntar mirakelpiller och solsken i blick, sen jävlar! Utlovar en limerick snarast, eller något riktigt snaskigt. Men, det känns som att mina löften - för tillfället  är lika pålitliga som en nämndemans utslag i ett våldtäktsmål. Håll fanan högt, kära smyggluttare och gnullungar... min flagga sitter på halv stång, men den är fan inte gul och blå.

* * *

I Skuggornas vård

Du glömde ditt värde, du kväste ditt jag
och ruskade liv i den Lutherska lag
som hindrade dig från att blott vara du
och knäckte din livslust burdust mitt itu.
Men visst fick du hjälp med att bräcka din själ
av mänskor som påstods sig blott vilja väl.
De sjöng falska skillingtryck bakom din rygg
och svalde kameler men silade mygg.

Du kröp genom frosten
bland anspråk och måsten
och bar på ditt kors
i en piskande fors
Trots vattnet sas slipa dig härdad och hård
så sökte du skydd inom skuggornas vård

När grönskan fick storstryk av askgrå betong,
när cyniska glosor slog rot i din sång,
när hösten den mörka blev kärv och konstant,
när mark som var slät kändes hisnande brant,
när famnen du fann var en kylig matris,
när kaos blev ordning, när ordning blev kris,
när barnet i hjärtat – med spott och med spe
blev tyglat och gömt bakom strebrars spaljé

då föste du undan
varenda begrundan
och gjorde dig fri
ifrån allt grubbleri:
Att tänka är lönlöst i strävandets hord,
nej, bättre att sjappa till skuggornas vård.

I dimhöljda landskap där satt du och skrev
små texter om livets bedrägliga drev
mot den som är udda men föga unik
och ej attraherar en vidsträckt publik.
Men allt är förgängligt och flugan som rår
den skiftar kostym flera gånger per år.
Ja, den byter mask likt en orm ömsar skinn:
”I den hysterin vill jag ej passa in”

Så du valde att sluta
att prygla din luta
och klippte var sträng
och fördrev din refräng.
Man gör ej revolt med små bitska ackord
när sången blott framförs i skuggornas vård

För rastlös för sömnen för trött för att gå;
ett alldeles eget Moment 22.
Att vilja och kunna är vitt skilda ting,
en oxymoron som en ”fyrkantig ring”
När insikten nådde dig hårt och brutalt,
att allting du gjort vart förgäves och skralt
då valde du självmant att göra sorti,
ett fåfängt försök att till sist slå dig fri.

Du släckte din låga
du spräckte din plåga,
men slapp dra ditt svärd
i vår hjärtlösa värld.
Fast askan finns inte på nån kyrkogård
Den singlar för vinden i skuggornas vård.

Kändisinkvisitionen

Detta är ren och skär ondska. Ni kanske har sett dessa kalksniffande tramspellar på TV:n i sinnesfördärvande "underhållningsprogram". Annars kan man skymta de allra flesta på Spy Bar, Café Opera eller slika sorkhak. Våldsamt runkande eller idogt fingerpullande kvacksalvare som på nämnda innekrogar försöker ragga upp pubishårlösa fjortisbrudar med pandasmink, och sprängtäta dallerpungsdirektörer. Släng ut era TV-apparater och svinga era lurviga på Black Light District, det är nog enda sättet att slippa konfronteras med denna vanskapta pöbel. Ja, ni kan ju alltid lifta ner till Ullared med en skejtare, där verkar det ju vara klyftiga lirare som hänger.

[Och, ja, den här är ruskigt TKU-inspirerad, och skrevs för 14 år sedan... lev eller dö med det!]

* * *


Kändisinkvisitionen

Herren är vårt arvegods och Jesus vår vibrator
Musiken vi skall spisa är Carola, W.A.S.P. och Sator
I Jesus ärorika namn
Vi kryper upp i Herrens famn
Och flyr den svarta skammen
Halleluja! Amen!

I Kristi sötma finner vi vårt kall och våra drömmar
Ty Herren han är allsmäktig och synar alla sömmar
Men ingen människa är all
Om själ och pung är hård och kall
Så vi drar in i bastun
Med Djävulen i farstun

Och vad det gäller Lill-Babs, Marcus Birro, Brynolf Wendt
Så är det allmänt känt
Att Satan dem har sänt
För att med våld och spasmer
Ge oss andliga orgasmer
Tills vi narkogudens styrka har bekänt

När kändistruppen kallar dig till sin inkvisition
Då bör du hålla käft och röka på
Och tillstå att Hin Sögaard styr din löjliga person
Och att det alltid kommer vara så
Full och tom, kristendom!

Med satellit och parabol de sänder sina domar
Med tungomål och kristi blod långt upp i sina gommar
De lär dig allt om synd och skuld
De tar ifrån dig allt ditt guld
De knycker dina plomber
Bland syndaflod och tromber

De värvar dig med våld samt löften om kanonisering
De tvingar dig till horeri och själslig amputering
Helt enligt deras regelverk
De klär dig i en kristen särk
Med glitter och med kåpa
Och smörjer dig med såpa

Och vad det gäller Babsan, och Di Leva, Lennart Swahn
Så tillhör de den klan
Av skenheliga slan
Med uppgift att genera
Och din oskuld penetrera
Samt att bli din jourhavande knarkarkran

När kändistruppen kallar dig till sin inkvisition
Då bör du hålla käft och röka på
Och tillstå att Hin Sögaard styr din löjliga person
Och att det alltid kommer vara så
Fast och fri, bögeri!

De leder dig till Satans borg där du tvingas att slava
Knacka html, bygga hemsidor med Java
Ty deras tro skall spridas vilt
Tills massan drabbas utav tilt
Och inte kan försvara
Sig alls mot denna skara

I slutändan så kommer deras segerrop att skalla
För inom kort så kommer de att ha förlett oss alla
Ty människan är en idiot
Ett kräk med huvud, hals och fot
Till skillnad från kadaver
Nåt syfte hon ej haver

Och vad det gäller Astrid Lindgren inga tvivel finns
Om att hon är den stins
Som fostrar män och kvinns
Hon är så grym och hatisk
Hon gör människan apatisk
Tills man de forna idealen icke minns

När kändistruppen kallar dig till sin inkvisition
Då bör du hålla käft och röka på
Och tillstå att Hin Sögaard styr din löjliga person
Och att det alltid kommer vara så
Mus och kuk, sinnessjuk!

Balladen om CP

Uppiffad låttext om en av Sveriges hetaste män. Skriven som nittonåring, så ni får ha överseende med det rätt debila språkbruket. Men återigen: Bajen har Kenta, Djurgården har Lars Ohly, AIK har Christer Pettersson... avgör vilket lag som har tuffast fyllo!

* * *

Balladen om CP

Våren nittonhundrafyrtiosju
Då äntrade en hjälte denna jord
En herre som nu blivit smått tabu
Här uppe i vår snöbeklädda nord

Karl-Gustaf-Roland fick en liten son
Christer var den söte pojkens namn
Han lärde sig att genomföra rån
Och ofta gick affärerna i hamn

Pettersson, Christer - Du är vår ikon
Vi skänker dig klister, och sprit, och alvedon
Så att du sen kan lindra din migrän
I Rotebros bejublade domän

Pettersson, Christer - Du är våran idol
En kung bland alkoholister, för brännvin en symbol
I våran kyrka står du statyett
För din lekamen den är så komplett

I februari, året åttiosex
Skjutes Olof Palme bryskt ihjäl
Misstanken mot dig den genast väcks
Polisen anser sig ha goda skäl

Du häktades med buller och med bång
Man åtalade dig för detta mord
Men vistelsen på kåken blev ej lång
Du friades och lyckan den var gjord

Pettersson, Christer - Du är vårt ideal
Du borde va magister och sprida din moral
Så alla lär sig allt om livets ljus:
Att leva i ett vimmelkantigt rus

Pettersson, Christer - Du är vår förebild
Den största av artister, så ödmjuk, varm och mild
Vi dyrkar all den mark som du beträtt
Och hyllar varje synd och oförrätt

Din vardag är nu blott en enda fröjd
Du tjänar pengar glatt i TV3
Och sitter där berusad och förnöjd
Och bättrar på ditt goda renommé

Ja, inkomsten och kändisskapet höjs
Så varje vardag blir en enda fest
Gränserna för alkoholen töjs
Du dricker aktivt kol och äter jäst

Pettersson, Christer - Du är vår regent
En stupfull komminister, som Herren Gud har sänt
Från himlen för att frälsa allt vårt folk
Med bong, bazooka, brännvin, shit och holk

Pettersson Christer - Här slutar nu vår sång
Men om du har en ledig tid, besök oss någon gång
Vi bjuder dig på allt som du vill ha
I vårat tempelvalv - Halleluja!

Kristen Mustasch - Knutby Remix 2012

Med tanke på att "Barnflickan" nyligen släpptes på fri fot tar jag upp en gammal onding och fräschar upp den en smula. Texten går att sjunga till Thore-Callmars Orkesters fantastiska låt 'Mustaschen' - och man bör lyssna på den innan man läser/nynnar min text, för att få in rytmen. Tror dock jag har mer text i min än i originalet, men så är jag ju ordfnask också.

”Jag var en normal tjej, med kristen bakgrund.
Hur skulle jag kunna få tag i ett vapen?”

/'Barnflickan'

* * *
Kristen Mustasch - Knutby Remix 2012


Jag är en barnaflicka,
som på mitt kors ses slicka
var gång jag kallar mig för Kristi Brud.
En man jag mig vill finna
som tar min mödomshinna:
Med samlag vinns ju segrarna åt Gud!

Demoniska små stämmor
ploppar upp som blemmor
i skallen min och via SMS:
Jag befalls att mörda
en kärring nästa lörda’,
trots hon är satt i långt gången grossess.

Men då kommer pastorn, den hingsten,
och sliter och drar i mitt hår.
Han är så löpsk trots firandet av pingsten,
han vill dyrka upp mina lår.

Pastorn var så vacker
trots sina hatattacker:
Han lovade till himlen ge mig lift.
Försåg mig med patroner
och löften i miljoner.
Han var så flink med hammare och gift.

Jag kan bara lipa
när domstolen skall skipa
rättvisa, och jag begriper allt:
Vår köttigaste måltid,
som vi åt på rekordtid,
var pastorns fru och inte Pitepalt.

Och då kommer pastorn, den hingsten,
och bönar och ber om nåd och knull.
Han är så pilsk trots firandet av pingsten,
av Guds lem han fyller mig full.

Somliga går på kasst heroin

Okej. Det har varit tyst för länge på den här bloggjäveln, för tyst åt helvete för länge. Eftersom jag skriver på en längre sak, som inte passar eller platsar här på bloggen - och som tar min tid i anspråk, väljer jag att publicera en lite äldre pryl. Det är en uppfräschad version av Cornelis Vreeswijks låt Somliga går med trasiga skor och handlar om andra mackor än sådana man bär på fossingarna. Egentligen skulle jag lägga upp en annan tolkning av Cornelis, men jag behöver hjälp med bildlayouten där. Bland annat på den pedofildömde "Radioprofilen" och ett gäng andra klyftiga kändisar som tänker med eller hetsäter falukorven. Nåja, här har ni skiten. Sjung ut för svullen testikel!


* * *


Somliga går på kasst heroin

Somliga går på kasst heroin
ett coolt beroende.
Tuffare att va speedad och fin
än enfaldigt troende.

Gud fader som levererar mitt tjack
dreglar och sover sött.
Han bryr sig ej om min ollningsattack
trots att hans öra blir blött.

Vem bryr sig om att sprutorna går
emellan smittad och frisk.
Missbrukare, om bara ett år
har du blivit en asterisk.

Då har nån annan tagit din sil
du fattar ej ett skit.
Då krävs det hjälp från en nekrofil
som tjänstgör som knarksamarit.

Vem bryr sig om hur linorna dras?
Jag bryr mig ej ett smul.
Oavsett form så når jag extas
om snön min är vit eller gul.

Jag har en tvivelaktig figur
den är så slö och slapp.
Så kan det gå när man älskar som djur,
för liten är varje attrapp.

Somliga går på kasst heroin,
men mitt är jävligt bra.
Snart skall jag dela en dos meskalin
med Djävulen och med Allah.

Carola rimmar på retroaktiv abort

Jaja, jag vet, bortförklaringar och ursäkter är inget man skall syssla med, allra minst som skribent eller talare och fantamej aldrig i helvetet innan man publicerar sin grej [håller sitt tal] - just därför kommer jag att göra det. Jag är nyss hemkommen från årets trevligaste helg, spenderad med en av mina absolut bästa vänner och i mycket gott sällskap av andra vänners vänner. Jag är fortfarande full och texten jag har skrivit är inte mycket att hänga i kulpåsen. Skulle kanske funka som en dänga för Moderat Likvidation på 30 sekunder eller så. Men, nu är det så, det blev vad det blev.

Bloggen kommer nog att ta lite stryk den närmaste tiden, då jag är involverad i ett större projekt. Eller projekt och projekt, vad fan är det att hymla om, jag skiver på en roman under det fantiasifullt eggande namnet "Boken". Har skrivit tio sidor än så länge men har intrig, början, slut och rollbesättning klar - något jag aldrig haft vid mina tidigare romanförsök. Jag lovar att ge det här en rejäl chans, därför kommer kanske blogen att lida. Eller så blir det tvärtom att jag skriver ännu mer snusk och hor för att hålla tempot uppe. Om inte annat har jag ju gamla ondbitar att slänga in. Och, som sagt, den här är ett hastverk, skrev den på Mcdriven på Donkan på väg hem från Västerås nyligen. Kängpunk mot religion typ. Kanske något för Massgrav? Får snacka med Indy och höra om han kan peta in en fot åt mig, haha. Nåväl, libertiner och snuskhumrar, här kommer skiten - för det känns som skit - salta och sug på monstrositeten!

* * *

Carola rimmar på retroaktiv abort

Se mig som en knullkanin,
se mig som en dödsmaskin,
se mig som en förhud runt din hjässa,
se mig i en sarkofag,
ty jag är en antropofag,
med mun full av kadaver vill jag mässa,

Carola, Carola, Carola Häggqvist!
Kan olla, kan olla, kan olla skäggfist!

Till The Kristet Utseende

Det finns en osunt stor jävla albatrossflaxande kärlek i mitt bröst till Gnarp-/Hudikbaserade bandet The Kristet Utseende, som jag upptäckte när jag var sisådär arton pojkspolingsår fyllda. Det var förälskelse direkt; skenande blodpump, snedvriden erektion, ett slag i mjälten och ett sisyfosjobb för levern. När jag småningom generat tog kontakt med frontmannen och sångaren Jörgen Fahlberg 1996 och skickade en bunt texter och ett brev [INTE ett mail, kära Internetbögar/-lesbianer] och fick ett svar jag ännu har i en plastficka nära huvudkudden med svaret att man ville tonsätta en av texterna och spela in den på skivan blev det fanimej den bästa dagen i mitt liv... endast Onkel Kånkel-spelningen på Nalen 2002 är där och nafsar i hälarna.

Nåja, vi höll kontakten via mail, lite telefonkontakt och träffades via ett par spelningar. Jag fortsatte skriva texter, inte för att jag trodde att jag skulle bli något slags spökskrivare för TKU, utan för att jag hade fått det underbara Kristetgiftet i blodet, jag MÅSTE bara skriva inom den genren. Jag pruttade säkerligen fram ett fyrtiotal låttexter inom den genren under ett par tre år, men mer: tillsammans med Teratologen, Rabelais och Appollinaire blev TKU de som inspirerade mig mest i mitt litterära författande, för det är jag evigt tacksam. Dessutom har medlemmarna jag träffat alltid varit ytterst sympatiska och genomjävligt trevliga. Förut var det väl mest Jörgen och Jesper jag hade kontakt med, nu är det Magnus och Jörgen. Jag älskar dem verkligen.. fina korgossar de där... gärna med lite aromsmör och en brännässlekvist på, yummie. När skivan med "min" låt väl kom var jag nyktert LSD-trippad. Det var overkligt. Surrealistiskt. Makalöst. Vulgärt vackert. Då mådde jag bra på riktigt.

Nåja. Slut på lismandet. Tycker det var på tiden att vräka upp en gammal men lite nyputsad TKU-orienterad dänga som ursprungligen skrevs i Örebög när jag och Karla pluggade filmvetenskap där... det handlar alltså om åren 1998-99. Men den är omskriven och lite tillsnyggad. Sug och fräls, tugga och fräs, slicka och frys! KüSS!

---

De multinationella hamburgerhaken är bara en del utav alla dessa domedagssekter som poppar upp likt rödslemmiga blodblåsor på samhällstrynet. Illuminati. Frimurarorden. Siewert Öholms Bastubadarsällskap. Vad är det för fel på stångkorv med fosterpölsa? Och, japp, den här texten är skriven direkt som en hyllning till hjältarna i The Kristet Utseende, Sveriges i särklass bästa band.

* * *

McTjackfest Delivery


Herrn bakom disken han flinar brett
När jag på darriga fötter vinglar in
Han vet vad som får min isterbuk mätt
Och min sinnessjuka ande gå i spinn


Tjackpounder & Company!
Big Mac Psykadelia och spetsade strips
McTjackfest Delivery!
På vår restaurang bär vi hakkors och slips
Tjackpounder & Company!
Coca-Cola med kola och milkshake med snö
McTjackfest Delivery!
Vi blandar sativa med sesamfrö


Jag stirrar och gapar som ett fån
Efter denna schizofrena a`la carte
Ty jag funnit Jesus, ja, Satans son,
Men plötsligt så blir allting bara svart


Tjackpounder & Company!
Chicken McPissbög och McFeast Illusion
McTjackfest Delivery!
Vår hamburgerkedja är en kristen pluton
Tjackpounder & Company!
Kokta magic mushrooms med poppers och knark
McTjackfest Delivery!
Stekflott och fultjack på vår junk food-ark

Fairy Christmas

Det är så här julfirandet borde gå till. Byt ut julgrisen mot en skallerorm med äpple i käften, misteln mot en Alaska Thunderfuck-planta och glöggen mot molotov-cocktails, och fira en voodoo jävla christmas. Om ni inte visste det kan jag tala om att det de facto är mig ni firar på doppardagen [jag är förlöst på julafton, ack ja], ty jag är nutidens Jesusbarn, den äkta snickarbytingen: krubbmiffot, stallbastarden och Gudssonshybriden. På tal om julkalendrar så tycker jag lucka två är rätt rolig, oavsett om det är jul eller ej.

Det står fritt fram för exakt vilken jävel som helst att tonsätta skiten. Mina egna tafatta och lätt efterblivna försök att skapa melodislingor - annat än papperspoetiska sådana med jambisk vers o.dyl. - slutar alltid i ett överviktigt Ingenting. Så, för fan, stäm gitarren och utmana Anki Bagger om titeln årets julfitta.

* * *



Den dekadenta doppardan



Det lyser i stuga och hus, för nu är det advent.
Man hyllar en skäggbeprydd fjant, som vår Herre har sänt.
En lallande tönt i sandaler,
som firas med porritualer,
för på julen är det legitimt att va dekadent

När saffranet kryddas med droger i slott och i skjul
och det doppas spacecakes i kaffe av troll och hemul,
när nissar marscherar och heilar,
och Tomtemor pilskt står och smajlar,
då inser man genast att det börjar lacka mot jul.


Kasta krubba och kalender
mina skenheliga fränder!
Skit i Weisse och Karl-Anka, de är miffon och passé!
Hylla syndens konnässörer!
Fira julens sabotörer!
Josef Fritzl och Madicken borgar faktiskt för succé!



Snön ligger vit upp på tak just som fräscht kokain.
Kropparna de stimuleras med hett stearin.
Och Tomtens deliriska renar
har både malaria och spenar,
och julbocken ligger och spyr på en skitig latrin.

Ormgropar, tidelag, knarkkvart och rumsljummen sprit
önskas i julklapp av kristen såväl som transvestit.
Och de som har käkat spenaten
får konstiga svampar till maten
att doppa i gröten och sluka med väldig aptit.


Mina vänner, skit i granen!
Gör en holk av marsipanen!
Spöa upp Karl-Bertil Jonsson och hans ultrafete far!
Ignorera julklappsrimmet!
Koncentrera er på limmet!
Sug er stenade och fira julen på en pissoar!



Glöggen har usel procent och en smak utav damm.
Lucia är naken och bär ett förgyllt pentagram:
och insmord i hundskit och gyttja
får vem som helst helgonet nyttja,
ty hon är ett luder, ett tjackfnask ifrån Saladamm.*

Misteln är utbytt mot hampa och knäcken är slut.
Fiskarna doppas i tunnor med tjära och lut.
Och kuken det är enda staken
som står stolt uti sovgemaken.
Och håriga rövar till skinkan blir ett substitut.


Mina bröder, slå an tonen!
Nonchalera traditionen!
Åk med flakmoppe till ottan och drick modersmjölk och mäsk!
Skicka julhälsning till Satan!
Skit i kyrkan, gå på gatan!
Ty då lovar jag att julen blir gemytlig och grotesk.



* = "Förort" till kuksugarmetropolen Sala

Ambivalensens Apostlar

Det är inte alltid så lätt att veta vad man vill. Och vet man det vill man oftast både äta snorkråkan och ha den kvar på samma gång. I Ambivalensens Apostlar är en sådan sak möjlig... i Ambivalensen Apostlar är alla välkomna, så länge paradoxer och logiska kullerbyttor tas emot och ges med glädje. Dra upp krinolinen, släpp suspensoaren, öppna käften och tag värvning du också.




* * *

A.A. - Ambivalensens Apostlar


Jag är hetero, jag är gay
Jag är sambo med LaVey
Jag är Jesus, Gud och Satan, jag är Hitler och Jeanne d’Arc
Jag är munk och beduin
Jag är kvinnligt maskulin
Jag är Belsebub och Manson, jag är slavgrabb och monark


‘Splittrad’ är ordet jag inte förstår
När jag slickar mus mellan galenskapens lår


Jag är pastor och papist
Jag är Djävulens buddist
Jag är Herren i Ambivalensens Apostlar
Jag är klarsynt schizofren
Jag blir frälst av östrogen
Jag är Svinet i Ambivalensen Apostlar

Jag är frigid och jag är pilsk
Jag är vänlig, jag är ilsk
Jag är Paulus, Job och Stalin, jag är Göring och Pol Pot
Jag är glapp och jag är trång
Jag gör avbön gång på gång
Jag är Vlad Ţepeş och Petrus, jag är Judas grövsta brott


‘Kluven’ är ordet jag inte förstår
När jag kröker rygg och kysser Hin Håles tår


Jag är präst och transvestit
Jag är prost och jesuit
Jag är Härskarn i Ambivalensens Apostlar
Jag är svartrock, jag är narr
Jag är artig och bisarr
Jag är Fallos i Ambivalensens Apostlar

Jag är nykter, jag är full
Jag är offerlammets ull
Jag är Báthory och Koresh, jag är allt och ingenting
Jag är korkad, jag är vis
Jag har pung och klitoris
Jag är Marx och Cicciolina, jag är de Sade och Staffan Ling


‘Sansad’ är ordet jag faktiskt förstår
När vitklädda nunnor bär bort mig på en bår


Jag är hora, jag är torsk
Jag är svensk och jag är norsk
Jag är Hjärnan i Ambivalensens Apostlar
Jag är ensam och allena
Jag är brokigt homogena
Så tag värvning i Ambivalensens Apostlar

Woodstock 2.0

Det här är låttexten till min imaginära Flower Gunpowder grupps första låt. Jag har beslutat mig för att gruppen skall heta H.A.S.C.H. - Homosexuella Aggressiva Seriemördande Chillumrökande Hippiesatanister, och att några av de framtida låtarna kommer att bära namn i stil med: Pentagramfetamin, Hateful Dead, Batikfärgade AK-4:or, samt Vägra vapen - slåss med sprutor.

Nåja, så här lyder jungfrulåt[text]en:

-->

Woodstock 2.0

Gräset det för våra tankar till åren omkring sextioåtta

Då ingenting alls var förbjudet och ingenting gjordes med måtta

Då svärdet var slipat och bongen var tänd

Då strupgrepp och kramar var den tidens trend

Men nutidens ”kärlek” och mjäkiga våld kan vi enbart föraktfullt bespotta

Woodstock, Woodstock – hålla hand, hugga med kniv

Woodstock, Woodstock – ta en pipa, ta nåns liv

Woodstock, Woodstock – dyrka fred, beundra krig

Woodstock, Woodstock – Charlie Manson i duett med Stig Vig

Men minnena svider och sviker, ty haschet har tappat sin gnista

Men vi skall tillbaka till Woodstock, ja nu skall det bära och brista

Men New York är passé så vi flyttar vår fest

Till byn som på att vara uslast är bäst

Där ingen vill leva men gör det ändå, där förenas det grå med det trista

Woodstock, Woodstock – halsa rödtjut, starta bråk

Woodstock, Woodstock – kyssa marken, slåss med påk

Woodstock, Woodstock – flumma runt med mord i blick

Woodstock, Woodstock – Jerry Garcia på scen’ med Tomas Quick

Ja, Sala blir byn för kalaset, där pipor och avsky skall glöda

Där Peacemärken samsas med järnkors, där levande hånglar med döda

Sala sägs va’ Vita broarnas stad

Men machetens och cannabisplantornas blad

Skall i kärlekens hatfyllda drogade namn, färglägga broarna röda

Sala, Sala – evig kärlek, satanism

Sala, Sala – röka holk, kannibalism

Sala, Sala – ormgropsorgier, sextyrann

Sala, Sala – Purple Haze med Sigvard Thurneman

AMS mördar barn för nöjes skull

För ungefär tio år sedan tvangs jag genomlida den arbetsmarknadspolitiska

åtgärden Datorteket. Där fick jag lära mig litet grann om Office-paketet,

hur man författar en CV och grunderna i hur man på bästa vis doppar

hemsnickrade kanelsnäckor i automatkaffe.



Naturligtvis förtjänar denna milstolpe i mitt liv en liten rimmad text.

Om man vill man så kan man sjunga texten till melodin till slagdängan

"Vi går över daggstänkta berg". 

Pamflett #69 - AMS mördar barn för nöjes skull

Här går jag på ett Datortek. Apati!

Och därför är jag kallsvettig och blek. Amnesti!

Jag finner inget nöje

I att gå på detta löje

Men här går jag på ett Datortek. Sympati!

Jag går här för vatten och bröd. Slaveri!

Och drömmer mig iväg ifrån min nöd. Fantasi!

Men inga illusioner

Kväver mina sorgsna toner

För jag går här för vatten och bröd. Horeri!

Här tvingas jag göra projekt. Idioti!

Ej konstigt att mitt psyke blir defekt. Terapi!

Jag måste i etapper.

Slita hund bland blanka papper.

För här tvingas jag göra projekt. Parodi!

Jag plågas och smädas var dag. Pennalism!

Här inne på vårt statliga Gulag. Kommunism!

Det sägs att jag skall härdas

Och mot yrkesvärlden färdas

När jag plågas och smädas var dag. Masochism!

Det finns inga hinder för mig. Optimism!

Ingen arbetsgivare kan säga nej. Eskapism!

Jag straffar dramaturger

Presidenter och kirurger

För det finns inga hinder för mig. Surrealism!

Men nu knäar jag inför min sits. Suicidal!

Och läkarna kör bort mig på en brits. Hospital!

Ja, till sist blev professionen

Att bli ved till kremationen

När jag knäade inför min sits. Sensmoral!

Fossila bränslen

Den här rimmade bagatellen handlar om de där genomsunkiga knullgubbarna, suptanterna och allsköns andra fyllekåta femtioplusare som lyckas med konststycket att förfula något som redan är vämjeligt snuskigt... nämligen pub- och krogmiljön.

Jag har ett slags melodi i huvudet, men då jag inte kan ta mer än två ackord på en gitarr lär texten stanna vid just en sådan. Naturligtvis får den som är musikaliskt fingerfärdig gärna skvalpa fram en egen melodi.



Fossila bränslen - en dikt om ambulerande torrskinn


Åh, kära karl, du tömmer öl på öl;
en sexa gin och allt blir mindre trist.
Du skruvar upp volymen till ett bröl,
så full och cool, du femtiotalist.

Glöm fru och jobb, glöm barn och bil och lån
och svira runt som vore du tju’fem.
Glöm morgondan, det finns ju Alvedon,
och finn en ungmö åt din lilla lem.

Alkoholen skänker dig likt släkten din på Skansen
en storm av kåthet; kliande och svullna genitalier.
Du håller hov för druckna fån, men svårligen balansen.
Din trut är hakets toalett som rapar upp fekalier
i stil med: ”Ska vi knulla, hörru? Skit i sista dansen!”


Åh, fina dam, du halsar drink på drink.
Du gaskar upp dig, klockan är snart tolv.
Men servitrisen fick ej fram nån hink
så dagens lunch nu pryder barens golv.

Men in på dass och pudra bort din flopp,
en longdrink får dig snabbt i finfint skick.
Du ”dansar” runt och juckar med din kropp
på pricken lik en sminkad Moby Dick.

Du åmar dig för tonårsgrabbarna som snabbt får spader
och klasskamrater är de visst till din förlägna dotter.
Du kvittrar som en alika, saliv stänks i kaskader,
men ingen trollkarl, inte ens berömda Harry Potter,
kan trolla bort ditt fula fejs och dina apcharader.


Men herr Berusad fann ej något kex
som lät förföra sig av flås och flis.
Så i sin desperata jakt på sex
fann han ett vrak till nedsatt extrapris.

Och fru Plakat fick inget lammköttsragg,
men dock en dyngrak, svettig, fet eskort.
Han bar nog plejsets flådigaste plagg,
likväl en slusk av billigaste sort.

Jag tillåter mig understundom att förmätet undra
hur dessa medelålderskräk till folkskolan fick friplats,
för när de ändå nu har nått en bra bit mot de hundra
så tycker jag att deras ölsinne torde ha slipats,
men barnet i sig – dregel, sludder – syns man visst beundra.

I Darwins väntrum

Män, Grabbar, Gubbar – skärt skarn har många namn – de riktigt genomjävligt brutaläckliga och dödsstraffsmotiverande avskummen som beter sig som navelsträngskvävda brölgaltar och anser att logementjargong är poetiskt och som hela tiden känner sig nödgade att hävda sig genom olika sorters efterblivna utspel [som f.ö. skulle få vilken mongoloid orangutang som helst att skämmas ögonen ur sig av genans och skam] för att dölja det faktum att bakom all tuppfäktning, allt skrålande och skränande döljer sig bara en slamdunkad bebis klädd i D&G-skjorta eller skinnväst [skräpet finns inom alla socialgrupper]…

Men, nä, det här är inget jävla feministiskt statement. Jag skyr alla -ismer och vägrar att placera mig i ett fack. Och samma drägg som jag rimmar om nedan finns i - mer eller mindre - samma utsträckning inom det icke-kukförsedda könet. Det lär säkerligen dyka upp någon niddikt [eller, som Jag hellre vill benämna det - en återspegling av verkligheten i rimmad form] om det otäckt täcka könet i framtiden.

I Darwins väntrum

Vår hjärna sitter mellan benen och är nästan två tum lång,
ändå får vi bruka den på tok för sällan;
för dessa konstiga små varelser som inte bär kalsong
låter oss oftast ej få doppa den i källan.
Vi förmodar det beror på varje brud är alltför trång
och blir rädd för vad som bultar under hällan.

Men vad tjejerna försummar det begriper inte dom,
nej, det kan vi faktiskt säkert garantera.
Vi har feta anakondor, vi har köttvidunder som
inte någon kådis lyckats härbärgera.
Att vart gummi är för stort det talar vi rätt ordknappt om
liksom att sex för oss blott är att onanera.

Vi har fylleslag i Darwins väntrum,
vi boys, ty fjollor blott släpps visst förbi.
Här sätter vi vår manlighet i centrum.
Evolutionen skiter vi väl i
och mäter kuk trots vår homofobi.


Vi super gärna på en vardag, garanterat varje helg,
det är coolt att vara dyngrak, ja, det äger!
Och vi sköljer ner vår stolthet med parollen ”Sup och svälj!”
medelst hembränt, whiskey, grabb-bira och Jäger!
När vi tömt varenda dunk och halsat i oss var butelj
ser vår kåk ut som ett bombat flyktingläger.

Sen så drar vi ut på krogen för att fixa oss ett skjut;
klämma brudarna på röv och lår och pattar.
Oftast blir dock reaktionen blott en flatsmäll på ens trut:
”Raskt mot nästa slyna!” brölar vi och skrattar.
Att vi ingen tjej får med oss när vår krogafton är slut
trots vår charm är något som vi aldrig fattar.

Vi har efterfest i Darwins väntrum,
vi hårda grabbar, här finns bara vi
som sitter i en ring och i dess centrum
vi lagt en bulle med vaniljkräm i
och runkar kuk tills vi når eufori.


När man vaknar kåt och bakfull inget bättre finns än porr
nej, till p-filmer sin lergök man vill dreja.
Åh, en trippelpenetrering – könen används likt en borr,
kör nu in en fjärde kuk, seså, ja, heja!
Just så här vill vi få ha det, ingen fitta synes torr
och varenda tjej tar satsen i sin feja.

Vi vill dra till Red Light District och i veckor där förbli
och ta del av allt som köttkommersen bjuder.
Där skall pung och plånbok tömmas på ett hejdlöst horeri,
men alarmsignalen gällt i skallen ljuder…
ja, vår resa ner till Holland stannar vid en fantasi
för man knäcks om man får nobben av ett luder.

Vi har sexorgie i Darwins väntrum,
vi kåta killar, resten ni får tji.
Vi sätter på varann i arslets centrum.
Dubbelmoralen skiter vi väl i
och suger kuk och hyllar sodomi.