Fossila bränslen

Den här rimmade bagatellen handlar om de där genomsunkiga knullgubbarna, suptanterna och allsköns andra fyllekåta femtioplusare som lyckas med konststycket att förfula något som redan är vämjeligt snuskigt... nämligen pub- och krogmiljön.

Jag har ett slags melodi i huvudet, men då jag inte kan ta mer än två ackord på en gitarr lär texten stanna vid just en sådan. Naturligtvis får den som är musikaliskt fingerfärdig gärna skvalpa fram en egen melodi.



Fossila bränslen - en dikt om ambulerande torrskinn


Åh, kära karl, du tömmer öl på öl;
en sexa gin och allt blir mindre trist.
Du skruvar upp volymen till ett bröl,
så full och cool, du femtiotalist.

Glöm fru och jobb, glöm barn och bil och lån
och svira runt som vore du tju’fem.
Glöm morgondan, det finns ju Alvedon,
och finn en ungmö åt din lilla lem.

Alkoholen skänker dig likt släkten din på Skansen
en storm av kåthet; kliande och svullna genitalier.
Du håller hov för druckna fån, men svårligen balansen.
Din trut är hakets toalett som rapar upp fekalier
i stil med: ”Ska vi knulla, hörru? Skit i sista dansen!”


Åh, fina dam, du halsar drink på drink.
Du gaskar upp dig, klockan är snart tolv.
Men servitrisen fick ej fram nån hink
så dagens lunch nu pryder barens golv.

Men in på dass och pudra bort din flopp,
en longdrink får dig snabbt i finfint skick.
Du ”dansar” runt och juckar med din kropp
på pricken lik en sminkad Moby Dick.

Du åmar dig för tonårsgrabbarna som snabbt får spader
och klasskamrater är de visst till din förlägna dotter.
Du kvittrar som en alika, saliv stänks i kaskader,
men ingen trollkarl, inte ens berömda Harry Potter,
kan trolla bort ditt fula fejs och dina apcharader.


Men herr Berusad fann ej något kex
som lät förföra sig av flås och flis.
Så i sin desperata jakt på sex
fann han ett vrak till nedsatt extrapris.

Och fru Plakat fick inget lammköttsragg,
men dock en dyngrak, svettig, fet eskort.
Han bar nog plejsets flådigaste plagg,
likväl en slusk av billigaste sort.

Jag tillåter mig understundom att förmätet undra
hur dessa medelålderskräk till folkskolan fick friplats,
för när de ändå nu har nått en bra bit mot de hundra
så tycker jag att deras ölsinne torde ha slipats,
men barnet i sig – dregel, sludder – syns man visst beundra.