Visar inlägg med etikett Ode. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ode. Visa alla inlägg

fredag 31 maj 2013

Return of the Jedi Holk




Intergalaktiska laxar i mina uppfiskade braxar! Uppe i varv efter en snudd på sömnlös natt, och gående på de vanliga gifterna, samt minnena från helgen, då undertecknad - trots ett rent ut sagt gammaltestamentligt-ångestfyllt humör tog sig i väg till Örebro och bevistade Metallsvenskan. Fantastiskt att få se mina monumentala mysgubbar, mina trollbindande tonårsidoler, mina erektionsframkallande eunuckförförare - The Kristet Utseende både göra ett makabert mästerligt framträdande på scenen, för att sedan följa upp det med att dominera på fotbollsplanen dagen efteråt. Alla kroppsvätskor stjälptes ut och bättre antidepressiv medicin finns fanimej inte. Men det är ju svårt att se en spelning/dag, dessvärre.

Nåja, papistproselyterna från Gnarp med omnejd fick mig i alla fall att skriva något annat än surmulen svada mot landsting, själsliv och spleen. Det blev en fusksnuskigt TKU-inspirerad dikt-/sångtext om knarkande rymdgubbar av det kändare slaget. Något slags melodi har jag i huvudet, men inte av det bättre slaget, men vill någon jävel tonsätta skiten är det så klart jävligt skojigt och hemskt ärofyllt.

Jag böjer mitt huvud i vördnad, öppnar på börsen - med tvivelaktig trovärdighet - och skänker av hela mitt hjärta och min själ till små gröna män med Enorma kukar! Kristi kraft betvingar er!



* * * 


Return of the Jedi Holk


Moderskeppet är fyllt av meskalin
och dödsstjärnan stinker marockan.
Skywalker stjäl Maradonas efedrin,
och snortar glatt från Obi-Wans organ.

Klåda och ticks, törst och amnesi.
Kommer väktarna av moffe stå dem bi?
Sot och bensin, aska och smolk.
If they only knew the power of the holk!

Kemisk glädje, purple haze.
Hjälp oss, vi är lost in space!
Rymdgrusgodis, kosmiskt rus,
svävande i rosalila ljus.
Return of the Jedi Holk! 
Return of the Jedi Holk!
Return of the Jedi Holk!



Lasersvärdet, en fallos av uran,
skär igenom nyckelben och plåt.
Bristen på opium, Subutex och svart afgan
får Chewbacca att brista ut i gråt.

Värk och abstistens, frossa och svett.
Tvingas väktarna av moffe till reträtt?
Kolmonoxid, tjära och solk.
If they only knew the power of the holk!

Risperdal och flugsvampsthé
blir en hallucinogen puré
Mögligt haschisch, Citodon:
Hjälp oss, vi behöver metadon!
Return of the Jedi Holk!
Return of the Jedi Holk!
Return of the Jedi Holk!



Jabba han sveper hutt på hutt på hutt.
Han Solo är fyllsjuk som ett svin:
Han spyr som en spetälsk, då magen är kaputt,
Boba Fett bjuder mäsk och samarin.

Ilska och hat, astma och krupp.
Nu har väktarna av moffe givit upp.
Pundarna från Mars, ett döende folk.
If they only knew the power of the holk!

Androgyna liemän,
utsända av Jean-Marie Le Pen,
[Vaders trogna, högra hand],
sätter alla rymdskeppen i brand.
Return of the Jedi Holk!
Return of the Jedi Holk!
Return of the Jedi Holk!






* * *



 

 Den här låten och videon får gestalta lite hur 'Väktarna av moffes' tillvara kunnat te sig.


 




lördag 3 oktober 2009

The Kristet Utseende




En epok går i graven [igen], och även om liket säkerligen kommer att vråla sina lungor ur led i jakten på nya frälsarupptåg är det ändå omöjligt att inte fälla en salt tår. Här finns en länk till Frater Fahlbergs kungörelse beträffande TKU:s framtid [och i viss mån även forntid]...

Undertecknad kunde naturligtvis inte hålla fingrarna eller käften i styr efter att ha tagit del av ovanstående helbrägdagörelse till epitaf, utan knåpade ihop ett slags "avskedsdikt" till våra kära riddare från Gnarp med omnejd.

Hylla dess hjältar. I vårt surmulna skitsamhälle behövs det individer [och artister] som vågar spränga gränser och köra upp humorn i röven på ett pk-ruttnande folkhem.


Eller som vi säger i norr: Sieg Hallelujah, era förbannade svin!





* * *


Ode till Er



Jag karvar in en rebus i mitt bröst
och grenslar kvickt min grova totempåle
och kallar som en varulv på Hin Håle.
Mitt kristna utseende ger mig tröst.

På altaret i Intet får jag frid.
Jag smyckar mig med smör och opiater
och halstrad hampa tjänstgör som oblater.
Här existerar icke rum och tid.

Med toaborsten riktad upp mot skyn
min Graal av gammalt sillspad glupskt jag tömmer,
och Herren medelst spöregn mig berömmer:
Det viner utav grodor, manna, gryn.

Allting har ett slut, ock kuttrasju,
Så skenheliga, ljuva missionärer
jag hyllar er, å humorns pionjärer;
och drömmer jag blir slav i
TKU.