Hermafroditen

Hermafroditen - En limerick om vedermödorna hos tvekönade

En hermafrodit ifrån Lund
hade sex med sig själv var sekund,
men han hade ej kläm
på om hans kära lem
var för stor eller fittan för grund.

Rövknacksmarodören

Rövknacksmarodören - En limerick om mellanväggsdemolering

En kåt moderat ifrån Sala
med en förkärlek för det anala
körde in den där bak
sprängde väggar och tak
men fick reparationen betala.

Pingvindräktspornografi

Pingvindräktspornografi - En limerick om fysisk bikt


En nunna som bodde på Koster
var kåt som ett as i sitt kloster,
så i stället för bön
gned hon ivrigt sitt kön
med verserna från paternoster.

Tivolientreprenören

Sprillans nyskriven limerick med tvivelaktig punchline,
precis som det skall vara.



Tivolientreprenören - En limerick om nöjesfältsattraktioner

En tivolichef ifrån Ghana
slog sig in på en lukrativ bana:
Han lät ungarna små
lägga pengarna på
att på byxormen hans åka kana.

Dvärgknullarmongot

Dvärgknullarmongot - En limerick om kromosomtillskott


En horbock [så kortväxt] från Kongo
spillde tiden på sängkammarbongo.
Men så sprack en kondom
och hans pluskromosom
ärvde sonen - ett dvärgknullarmongo.

Woodstock 2.0

Det här är låttexten till min imaginära Flower Gunpowder grupps första låt. Jag har beslutat mig för att gruppen skall heta H.A.S.C.H. - Homosexuella Aggressiva Seriemördande Chillumrökande Hippiesatanister, och att några av de framtida låtarna kommer att bära namn i stil med: Pentagramfetamin, Hateful Dead, Batikfärgade AK-4:or, samt Vägra vapen - slåss med sprutor.

Nåja, så här lyder jungfrulåt[text]en:

-->

Woodstock 2.0

Gräset det för våra tankar till åren omkring sextioåtta

Då ingenting alls var förbjudet och ingenting gjordes med måtta

Då svärdet var slipat och bongen var tänd

Då strupgrepp och kramar var den tidens trend

Men nutidens ”kärlek” och mjäkiga våld kan vi enbart föraktfullt bespotta

Woodstock, Woodstock – hålla hand, hugga med kniv

Woodstock, Woodstock – ta en pipa, ta nåns liv

Woodstock, Woodstock – dyrka fred, beundra krig

Woodstock, Woodstock – Charlie Manson i duett med Stig Vig

Men minnena svider och sviker, ty haschet har tappat sin gnista

Men vi skall tillbaka till Woodstock, ja nu skall det bära och brista

Men New York är passé så vi flyttar vår fest

Till byn som på att vara uslast är bäst

Där ingen vill leva men gör det ändå, där förenas det grå med det trista

Woodstock, Woodstock – halsa rödtjut, starta bråk

Woodstock, Woodstock – kyssa marken, slåss med påk

Woodstock, Woodstock – flumma runt med mord i blick

Woodstock, Woodstock – Jerry Garcia på scen’ med Tomas Quick

Ja, Sala blir byn för kalaset, där pipor och avsky skall glöda

Där Peacemärken samsas med järnkors, där levande hånglar med döda

Sala sägs va’ Vita broarnas stad

Men machetens och cannabisplantornas blad

Skall i kärlekens hatfyllda drogade namn, färglägga broarna röda

Sala, Sala – evig kärlek, satanism

Sala, Sala – röka holk, kannibalism

Sala, Sala – ormgropsorgier, sextyrann

Sala, Sala – Purple Haze med Sigvard Thurneman

Fittfantomen

Jaja, jag vet, skåningen Hans Alfredsson gjorde en innehållsmässigt snudd på identisk limerick under ett orgiastiskt spettekakerus. Men att använda Alph Svenssons hemstad [Gränna] som ortrim tyder på extremt dålig smak, så hans s.k. limerick räknas inte.


Nu skall jag smula sönder en näve Propavan och röka godiset tillsammans med en tuss Borkum Riff. Det är poesi.

***





Fittfantomen - En limerick om underlivsmuskulatur

En kärring från gruvan i Stripa

med sin slidmuskel så kunde knipa

att hon i denna glugg

kunde putsa en lugg

och stiletter och köksknivar slipa. 

AMS mördar barn för nöjes skull

För ungefär tio år sedan tvangs jag genomlida den arbetsmarknadspolitiska

åtgärden Datorteket. Där fick jag lära mig litet grann om Office-paketet,

hur man författar en CV och grunderna i hur man på bästa vis doppar

hemsnickrade kanelsnäckor i automatkaffe.



Naturligtvis förtjänar denna milstolpe i mitt liv en liten rimmad text.

Om man vill man så kan man sjunga texten till melodin till slagdängan

"Vi går över daggstänkta berg". 

Pamflett #69 - AMS mördar barn för nöjes skull

Här går jag på ett Datortek. Apati!

Och därför är jag kallsvettig och blek. Amnesti!

Jag finner inget nöje

I att gå på detta löje

Men här går jag på ett Datortek. Sympati!

Jag går här för vatten och bröd. Slaveri!

Och drömmer mig iväg ifrån min nöd. Fantasi!

Men inga illusioner

Kväver mina sorgsna toner

För jag går här för vatten och bröd. Horeri!

Här tvingas jag göra projekt. Idioti!

Ej konstigt att mitt psyke blir defekt. Terapi!

Jag måste i etapper.

Slita hund bland blanka papper.

För här tvingas jag göra projekt. Parodi!

Jag plågas och smädas var dag. Pennalism!

Här inne på vårt statliga Gulag. Kommunism!

Det sägs att jag skall härdas

Och mot yrkesvärlden färdas

När jag plågas och smädas var dag. Masochism!

Det finns inga hinder för mig. Optimism!

Ingen arbetsgivare kan säga nej. Eskapism!

Jag straffar dramaturger

Presidenter och kirurger

För det finns inga hinder för mig. Surrealism!

Men nu knäar jag inför min sits. Suicidal!

Och läkarna kör bort mig på en brits. Hospital!

Ja, till sist blev professionen

Att bli ved till kremationen

När jag knäade inför min sits. Sensmoral!

Rövdirigenten

Okej, den första limericken [tror jag] som publiceras på denna blogg. Tror att det var åtskilliga år sedan jag skrev den här, men rektala djupdykningar står emot tidens tand, därav publiceringen... men visst, den är på tok för snäll egentligen.



Rövdirigenten - En limerick om baksäteskontroll

En storvulen herre från Kreta,
vars röv ej var bland de diskreta,
kunde när rumpan var bar
spela upp en fanfar
och nationalsånger högstämt trumpeta.

Fossila bränslen

Den här rimmade bagatellen handlar om de där genomsunkiga knullgubbarna, suptanterna och allsköns andra fyllekåta femtioplusare som lyckas med konststycket att förfula något som redan är vämjeligt snuskigt... nämligen pub- och krogmiljön.

Jag har ett slags melodi i huvudet, men då jag inte kan ta mer än två ackord på en gitarr lär texten stanna vid just en sådan. Naturligtvis får den som är musikaliskt fingerfärdig gärna skvalpa fram en egen melodi.



Fossila bränslen - en dikt om ambulerande torrskinn


Åh, kära karl, du tömmer öl på öl;
en sexa gin och allt blir mindre trist.
Du skruvar upp volymen till ett bröl,
så full och cool, du femtiotalist.

Glöm fru och jobb, glöm barn och bil och lån
och svira runt som vore du tju’fem.
Glöm morgondan, det finns ju Alvedon,
och finn en ungmö åt din lilla lem.

Alkoholen skänker dig likt släkten din på Skansen
en storm av kåthet; kliande och svullna genitalier.
Du håller hov för druckna fån, men svårligen balansen.
Din trut är hakets toalett som rapar upp fekalier
i stil med: ”Ska vi knulla, hörru? Skit i sista dansen!”


Åh, fina dam, du halsar drink på drink.
Du gaskar upp dig, klockan är snart tolv.
Men servitrisen fick ej fram nån hink
så dagens lunch nu pryder barens golv.

Men in på dass och pudra bort din flopp,
en longdrink får dig snabbt i finfint skick.
Du ”dansar” runt och juckar med din kropp
på pricken lik en sminkad Moby Dick.

Du åmar dig för tonårsgrabbarna som snabbt får spader
och klasskamrater är de visst till din förlägna dotter.
Du kvittrar som en alika, saliv stänks i kaskader,
men ingen trollkarl, inte ens berömda Harry Potter,
kan trolla bort ditt fula fejs och dina apcharader.


Men herr Berusad fann ej något kex
som lät förföra sig av flås och flis.
Så i sin desperata jakt på sex
fann han ett vrak till nedsatt extrapris.

Och fru Plakat fick inget lammköttsragg,
men dock en dyngrak, svettig, fet eskort.
Han bar nog plejsets flådigaste plagg,
likväl en slusk av billigaste sort.

Jag tillåter mig understundom att förmätet undra
hur dessa medelålderskräk till folkskolan fick friplats,
för när de ändå nu har nått en bra bit mot de hundra
så tycker jag att deras ölsinne torde ha slipats,
men barnet i sig – dregel, sludder – syns man visst beundra.