Godnattsagan

Ett triumftåg av skäggiga ångestbebisar saluterar i huvudet, med pompa och ståt. Har svårt att riktigt fokusera mig på någonting; känns som att hela hjärnklumpen är fylld med fetvadd. Märkligt. Just det psykosomatiska uttrycket alltså. Den här lilla strofen nedan är bara en liten humoristnihilistisk pryl som jag skrev för ett tag sedan. Inget att haka upp sig på. Jag tycker den är rätt rolig. Och citatet från "Tärningsspelaren" är också både skojigt och tänkvärt. Speedad på Pepsi Max, kaffe och Göteborgs Rapé, så kan saker och ting gå lite hur som helst [har jag märkt]. Hazlewood-dängan är en pärla. Kolla upp den med Boyd Rice också. Ge mig en kramtröja som folk kan signera!

”Önskan att ta livet av sig och att mörda, förgifta, förinta eller våldta andra anses allmänt inom psykiatrin som ’sjukligt’. Osunt. Skadligt. Närmare bestämt syndigt. När man har lust att ta livet av sig förväntas man förstå och ’acceptera’ det men för guds skull inte göra det. Om köttets lust är riktad mot en hjälplös tonårsrumpa bör man acceptera sin lust, men inte ens lägga ett finger på hennes stortå. Man kan hata sin far - det går an, men inte slå ihjäl gubbjäveln med en klubba.

Förstå dig själv, acceptera dig själv, men var inte dig själv.”

/Luke Rhinehart - Tärningsspelaren




* * *




Godnattsagan


Mamma, jag vill hem.
Låt mig förintas till mig själv
inuti dig.

Öppna din skrevfamn,
ta emot mig som ett krälande sår
och vanvårda mig fri.

Eller hellre:


Låt mig simma i det inre,
bort från dig och in i den mynning
som borde ha avlossat mig mot ditt ansikte.




* ** 

Lyssna och sug!