En kort och inte särdeles fyndig liten fyrrading om det manliga organet i dess mest häftiga omfång. Men storleken har ju ingen betydelse, sägs det ju, så egentligen är ju den här dikten rätt larvig, ty det är ju inte alltid skruvens fel om muttern inte passar... eller var det tvärt om? Men det är ju naturligtvis alltid lattjolajban att få med ett rim om en giraff... även om det varit roligare med en tapir. Jaja, här kommer larv- och slarvkluddet:
* * *
Gylfsprängaren
Min feta dinosaurie till kuk den är enorm,
och får vartenda djur att hålla klaffen.
Den liknar en bazooka till både kraft och form,
och deepthroatas ej ens utav giraffen.
Åh, precis i min smak! Underbart att få se sånt här det första när man kliver upp på morgonen:)
SvaraRaderaÅh, tack Martina, du är en sann blogg-goupie, på det mentala planet, du hänger med och läser och kommenterar det jag skriver mest hela tiden. Det gör mig intergalaktiskt, diabloiskt uppvärmd i min gråstinkande hjärtpump!
SvaraRaderaUnderbart att få se sådant här skrivsmicker på morgonen också, får mig att orka hänga i ett tag till. :)