Äntligen deflorerad

Okej, jag fattar inte hälften av det här. Skall ta hjälp av någon fingerfärdig kodknackare för att få lite skick och fason på sidan. Nåväl. Här är i alla fall det första inlägget. Texten har något år på nacken och är en högst subjektiv hyllning till Helgonklientelet.


Gossen Goth och Flikkan Emo

Gossen Goth är klädd i helsvart han är hemskt alternativ,
han förbannar allt och alla, inte minst sitt eget liv.
Ifrån mamsens necessär har han stulit sin kajal,
så med pandasminkat nylle skriver han små pekoral:
Både hjärta, smärta, självmord, och en sorg som bränns och skär
får han in på blott en diktrad: "Eat your heart out, Baudelaire!"

Flikkan Emo hon är ledsen, ett geni så missförstådd,
hon blev sviken utav alla, av sitt liv blev hon förrådd,
ja, det är i alla fall vår Flikkan Emo säker på
där hon sitter i sitt flickrum och skall fylla tjugotvå.
Med ett rakblad i sin hand skall hon ångesten rå på:
"Inte skära bara rispa, annars gör det ont, hallå!"

Gossen Goth och dennes vänner ser på mainstream med förakt,
blott det udda skall man hylla, ja, om det skall man slå vakt.
Alla Disneylandskopior, alla grälla konvolut
skys av Gossen Goth med vänner, de vill hellre sticka ut.
Så de klär sig helt identiskt, tycker likadant om allt
just som sanna konformister: "Äsch, va fan, det är ju ballt!"

Flikkan Emo hon blir lesbisk när hon druckit ett glas vin
då är tjejsläktet så vackert, lika sött som insulin,
så hon kysser nån väninna nästan varje fredagskväll
för att samvetsgrannt få titulera sig bisexuell,
men vid fyllehångel stannar det, att gå längre hon ej törs:
"Nafsa bröstvårtor är äckligt, cunnilingus fy och usch!"

Gossen Goth och Flikkan Emo fann varann på Lunarstorm
och de gifte sig på Nätet klädda i varsin uniform.
Efter år av chat och mail fick de så ett cyberbarn,
Flikkan Emo blev en kvinna, Gossen Goth blev stora karln.
De blev lyckliga tillsammans, så de gjorde slut direkt
ty är man Goth och Emo skall man vara sur och knäckt.