Kändisinkvisitionen

Detta är ren och skär ondska. Ni kanske har sett dessa kalksniffande tramspellar på TV:n i sinnesfördärvande "underhållningsprogram". Annars kan man skymta de allra flesta på Spy Bar, Café Opera eller slika sorkhak. Våldsamt runkande eller idogt fingerpullande kvacksalvare som på nämnda innekrogar försöker ragga upp pubishårlösa fjortisbrudar med pandasmink, och sprängtäta dallerpungsdirektörer. Släng ut era TV-apparater och svinga era lurviga på Black Light District, det är nog enda sättet att slippa konfronteras med denna vanskapta pöbel. Ja, ni kan ju alltid lifta ner till Ullared med en skejtare, där verkar det ju vara klyftiga lirare som hänger.

[Och, ja, den här är ruskigt TKU-inspirerad, och skrevs för 14 år sedan... lev eller dö med det!]

* * *


Kändisinkvisitionen

Herren är vårt arvegods och Jesus vår vibrator
Musiken vi skall spisa är Carola, W.A.S.P. och Sator
I Jesus ärorika namn
Vi kryper upp i Herrens famn
Och flyr den svarta skammen
Halleluja! Amen!

I Kristi sötma finner vi vårt kall och våra drömmar
Ty Herren han är allsmäktig och synar alla sömmar
Men ingen människa är all
Om själ och pung är hård och kall
Så vi drar in i bastun
Med Djävulen i farstun

Och vad det gäller Lill-Babs, Marcus Birro, Brynolf Wendt
Så är det allmänt känt
Att Satan dem har sänt
För att med våld och spasmer
Ge oss andliga orgasmer
Tills vi narkogudens styrka har bekänt

När kändistruppen kallar dig till sin inkvisition
Då bör du hålla käft och röka på
Och tillstå att Hin Sögaard styr din löjliga person
Och att det alltid kommer vara så
Full och tom, kristendom!

Med satellit och parabol de sänder sina domar
Med tungomål och kristi blod långt upp i sina gommar
De lär dig allt om synd och skuld
De tar ifrån dig allt ditt guld
De knycker dina plomber
Bland syndaflod och tromber

De värvar dig med våld samt löften om kanonisering
De tvingar dig till horeri och själslig amputering
Helt enligt deras regelverk
De klär dig i en kristen särk
Med glitter och med kåpa
Och smörjer dig med såpa

Och vad det gäller Babsan, och Di Leva, Lennart Swahn
Så tillhör de den klan
Av skenheliga slan
Med uppgift att genera
Och din oskuld penetrera
Samt att bli din jourhavande knarkarkran

När kändistruppen kallar dig till sin inkvisition
Då bör du hålla käft och röka på
Och tillstå att Hin Sögaard styr din löjliga person
Och att det alltid kommer vara så
Fast och fri, bögeri!

De leder dig till Satans borg där du tvingas att slava
Knacka html, bygga hemsidor med Java
Ty deras tro skall spridas vilt
Tills massan drabbas utav tilt
Och inte kan försvara
Sig alls mot denna skara

I slutändan så kommer deras segerrop att skalla
För inom kort så kommer de att ha förlett oss alla
Ty människan är en idiot
Ett kräk med huvud, hals och fot
Till skillnad från kadaver
Nåt syfte hon ej haver

Och vad det gäller Astrid Lindgren inga tvivel finns
Om att hon är den stins
Som fostrar män och kvinns
Hon är så grym och hatisk
Hon gör människan apatisk
Tills man de forna idealen icke minns

När kändistruppen kallar dig till sin inkvisition
Då bör du hålla käft och röka på
Och tillstå att Hin Sögaard styr din löjliga person
Och att det alltid kommer vara så
Mus och kuk, sinnessjuk!

Balladen om CP

Uppiffad låttext om en av Sveriges hetaste män. Skriven som nittonåring, så ni får ha överseende med det rätt debila språkbruket. Men återigen: Bajen har Kenta, Djurgården har Lars Ohly, AIK har Christer Pettersson... avgör vilket lag som har tuffast fyllo!

* * *

Balladen om CP

Våren nittonhundrafyrtiosju
Då äntrade en hjälte denna jord
En herre som nu blivit smått tabu
Här uppe i vår snöbeklädda nord

Karl-Gustaf-Roland fick en liten son
Christer var den söte pojkens namn
Han lärde sig att genomföra rån
Och ofta gick affärerna i hamn

Pettersson, Christer - Du är vår ikon
Vi skänker dig klister, och sprit, och alvedon
Så att du sen kan lindra din migrän
I Rotebros bejublade domän

Pettersson, Christer - Du är våran idol
En kung bland alkoholister, för brännvin en symbol
I våran kyrka står du statyett
För din lekamen den är så komplett

I februari, året åttiosex
Skjutes Olof Palme bryskt ihjäl
Misstanken mot dig den genast väcks
Polisen anser sig ha goda skäl

Du häktades med buller och med bång
Man åtalade dig för detta mord
Men vistelsen på kåken blev ej lång
Du friades och lyckan den var gjord

Pettersson, Christer - Du är vårt ideal
Du borde va magister och sprida din moral
Så alla lär sig allt om livets ljus:
Att leva i ett vimmelkantigt rus

Pettersson, Christer - Du är vår förebild
Den största av artister, så ödmjuk, varm och mild
Vi dyrkar all den mark som du beträtt
Och hyllar varje synd och oförrätt

Din vardag är nu blott en enda fröjd
Du tjänar pengar glatt i TV3
Och sitter där berusad och förnöjd
Och bättrar på ditt goda renommé

Ja, inkomsten och kändisskapet höjs
Så varje vardag blir en enda fest
Gränserna för alkoholen töjs
Du dricker aktivt kol och äter jäst

Pettersson, Christer - Du är vår regent
En stupfull komminister, som Herren Gud har sänt
Från himlen för att frälsa allt vårt folk
Med bong, bazooka, brännvin, shit och holk

Pettersson Christer - Här slutar nu vår sång
Men om du har en ledig tid, besök oss någon gång
Vi bjuder dig på allt som du vill ha
I vårat tempelvalv - Halleluja!

I nunnornas våld

Pingvinklädda, helbrägdagörande surfittor... eller gladlynta, dokförsedda frälsare? Ni får själva avgöra/gissa hur det ligger till. Själv vet jag dock svarete, emedan hondjuren ovan tilltvingade sig mig medelst våld och höll mig slagen i bojor i Salas svartaste jävla kloster [Försäkringskassans fikarum] under en tidsperiod som kändes som eoner. Det var bara att buga och nicka, suga och slicka - göra som man blev tillsagd om man inte ville få kuken avskuren och uppkörd i örat. Nedan följer en rimmad betraktelse över vad som hände, skriven under religiösa vanföreställningar och meskalinpsykoser.


+ + +


I nunnornas våld

Jag måste en sak nu för er få berätta
Jag hålls fången i nunnornas vidriga sal
Där tvingas jag massor av synder förrätta
Inför hermafroditer och dess personal

Och nunnornas hat det går inte att stoppa
De förnedrar min kropp som är sargad och späd
I dopfuntens kärr vill de ständigt mig doppa
De tar mina drömmar, de tar all min säd

För i nunnornas lössläppta kloster
Plågas jag med paternoster
De pressar i mig nån mat
Som de kallar oblat
Inte konstigt att jag snart blir helt desperat

Ja, nunnorna utnyttjar mig som är liten
Deras smittade slidor trycks mot ansiktet mitt
Jag får blott nattvardsvin, de dricker spriten
Och vältrar sig i pulver - så skimrande vitt

Min stolthet är inte det enda jag sväljer
Även deras sekret med en smak utav dy
Det finns ingen nåd fast jag hostar och kväljer
Jag är fast här för evigt, jag kan aldrig fly

För i nunnornas lössläppta kloster
Räcker det inte med plåster
För att bota de sår
Jag har fått efter år
Av bondage och bukkake, det har satt sina spår

Med skändad lekamen och sårigt organ
Med gamla tamponger långt uppe i kran
På blödande knän och med snedvriden rygg
Ber jag till den som skall hålla mig trygg:

Gud som haver barnen kär
Se till mig som slavpojk är
Vart jag mig i klostret vänder
Smeks min kropp utav Guds händer
Gud han kommer när det går
Sprider säd i mina sår*

- - -

* Sista stycket skall läsas med hes och spastisk Pekka Langer-röst.

Bildter från Sudan

Jag citerar George Carlin eftersom hans fina tirad går utmärkt att applicera på Sverige också:

"Now, there's one thing you might have noticed I don't complain about: politicians. Everybody complains about politicians. Everybody says they suck. Well, where do people think these politicians come from? They don't fall out of the sky. They don't pass through a membrane from another reality. They come from American parents and American families, American homes, American schools, American churches, American businesses and American universities, and they are elected by American citizens. This is the best we can do folks. This is what we have to offer. It's what our system produces: Garbage in, garbage out. If you have selfish, ignorant citizens, you're going to get selfish, ignorant leaders. Term limits ain't going to do any good; you're just going to end up with a brand new bunch of selfish, ignorant Americans. So, maybe, maybe, maybe, it's not the politicians who suck. Maybe something else sucks around here... like, the public. Yeah, the public sucks. There's a nice campaign slogan for somebody: 'The Public Sucks. Fuck Hope.'"

* * *


Bildter från Sudan


Carl Bildt till Sudan drog en dag,
för att visa upp sina behag
stolt från en tribun,
mot kritik helt immun;
ty vad är folkmord mot bostadsbidrag?

Släkt i källaren 2.0

Givetvis kan man inte skylla/hedra Pierre Isacsson för Josef Fritzls rackartyg, men nog fan är det rätt troligt att att den gode/onde Josef sträcklyssnat på låten i fråga - Då går jag ner i min källare därnere - och sedan fått en knäpp i skallen, elller en jävligt fiffig idé? Allt beror på hur man ser på spektaklet, hur man tolkar Pavlovs pung och Rubiks kuk. Och, ja, kära läsare, det är naturligtvis inte skitkul på riktigt det Fritzl har gjort, men som alltid: Det man inte kan skämta om kan man inte ta på allvar. Och det är Josef jag driver med, inte offren.

[Nog om försvarstal och vallgravar, skyddsmurar och säkerhetsdörrar. Förresten så filurar jag på att lägga till refränger mellan verserna, om det skulle bli en låt, men som dikt får den stå sig så här. Något kort men ändå lite catchy, om jag får sträcka ut hakan och vänta på karatesparken.]

Texten ovan gäller inte längre... refrängerna ÄR skrivna och publicerade nedan. Jag fick ett ryck och kluddade ihop något i en handfängselvändning. KANSKE kan det komma sig att den här kommer att tonsättas. Inte av mig, jag kan inte hantera instrument. Vi får se. Allt är bara i sin Linda [Lovelace] än så länge. Hysch-hysch.

För övrigt hedrar jag den här dikten/låttexten till min gode broder Rickard Flinta Fridlund som bidrog med titeln och sådde fröna till den här lilla pamfletten, strax innan vi äntrade Close-Up-Båten och sjöslaget var ett faktum. Stort och skenheligt tack, gode toaborstviftare. Drugs and hugs!


* * *

Släkt i källaren

Här i min källare har jag släkt,
alla är klädda i fotbollsdräkt.
Jag vill skapa mig ett fotbollslag.
Min trupp den ökar minsann dag för dag.

Josef Fritzl - uti sitt källarplan
Josef Fritzl - har sina underbarn

Ja, ni fattar nog faktiskt själva
att jag tarvar en felfri elva,
ja, en inavlad trupp med driv,
där kan man snacka om kollektiv.

Josef Fritzl - libero på fotbollsplan
Josef Fritzl - en äkta huligan

Nu kanske tycker ni att jag är sjuk?
Men Pep och Mourinho kan suga kuk:
För nummer tio är höggravid,
så nästa år tar vi Champions League!

Josef Fritzl - han leder fotbollstruppen
Josef Fritzl - vinner Europacupen

Balladen om bakfyllan

Brännvin, bärs, bira, spånken, HB, dunken, mäsken... ja, kalla det vad fan som helst, Fanta och Rosé om du har så dålig smak t.o.m. - men de skänker ungefär samma symptom både dagen, kvällenb, natten under drickandet och dagen efter drickandet. Jag vet inte om det här är så in i helvetes jävla roligt egentligen, men det är sannerligen inte någon moralkaka om att man skall ge fan i det rinnande giftet, även om det finns värdelösa idioter som blir än sämre efter en promille eller två. Nåja. Helt utan snusk också. Jag har i sanning tappat stinget.

* * *

Balladen om bakfyllan


Jag har inga tidsbegrepp och jag har ingen motorik
när jag vaknar med ett skrik,
i ett rum utav panik.
Jag har usel andedräkt och jag har usel kondition
när jag hamras med en ton
utav vrång kontemplation
och då inser jag att varje ”dagen efter” är sig lik.

Jag får inte fram ett ljud och jag får inte fram ett ord.
Trots min mun med sprit är smord
verkar stämman som förgjord.
Utan täcke, utan filt och utan kraft uti min röst
söker jag en skamsen tröst
mellan sängkamratens bröst,
men den flickan är ej hon som finns på kortet vid mitt bord.

Jag har blott ett enda mål och jag har blott en ambition;
att med ännu en ranson
jaga bort min situation.
Varje steg det är ett berg och varje klockslag är en törn,
och den forntida charmörn
sänds av Ågren till ett hörn
där han ensam kan begabba sin patetiska person.

Nu i rusets sista suck och nu i bakfyllans ingress
finner oron min adress,
men jag ljuger bort min stress.
Nu när huvudvärken växt och nu när yrseln börjat gro
lurar jag mig själv att tro,
[för att vagga mig till ro],
att en ångestdag är bättre än två dygn utav tristess.

Trots goda föresatser

Ordkargt pladder från en humorist utan skämtlynne...

* * *


Trots goda föresatser

Ja, skriken
från publiken
är hysteriska och idogt jävligt gälla,
och klangen
i falangens
rop är bitter som min sista marinella,
där jag sitter så förlägen
och allena är i vägen,
som ett i ogräs i idyllen, för de högtravande borgerligt nationella.

Förvriden
utav tiden
som vi låtsas att vi lever i skymundan
jag förbannar
att jag stannar
och helt sonika ej hinner smita undan,
när jag bombas av kritiken,
som är narcissistiskt sniken,
för när allting går åt helvete så kan man ändå gott se ner på pundarn.

Mången kappa
börjar glappa
och tar luft med hjälp av populismens vindar,
men profiten
gör en sliten
och stålar ännu mer än starr förblindar,
tänker jag och räknar ören,
likt Den glada amatören
som med mössan i sin hand ber om en allmosa vid gallerprydda grindar.

Måste buga
för att duga,
inte går det att stå upprätt, rak i ryggen
när man tyglas
eller pryglas
för att inte spränga korthusstarka byggen.
Dessa luftslott utav löften
skjuts i sank med ord från höften,
men den som känner arkitekten är helt utom fara, ja, han är en trygg en.

Men buteljen,
liksom helgen,
börjar sakteliga på att bli dränerad,
och korken,
liksom orken,
är för längesen i rännstenen placerad.
Så jag reser mig från bänken
som den felande länken
i ett kargt klimat av konkurrens där känslan av förakt är patenterad.

Och jag vandrar
och jag klandrar
blott mig själv för att jag fogar mig i leden.
Jag vill skonas
men försonas
automatiskt med förnedringen och vreden,
och min vilja förr så stekhet
har kylts ner utav min vekhet,
varje irrbloss har blåst ut likt varje embryo av kamp, ty sån är seden.