Acceptansen

"Förstå dig själv, acceptera dig själv, men var inte dig själv.” 

 /Luke Rhinehart -' Tärningsspelaren' 

 

Okej, ädla vänner, gnullungar, smyggluttare, sumponanister, Volkpartister, seriemödrar, knullturbärare, humansörja, och helt vanligt patraskslask - nu kör vi i gång med den riktigt gnyende Martyr-Marseljäsen. Först lite bakgrundsinfo:

Efter en försommar med ett riktigt spexigt medicinbyte [MAO-hämmare] som pajade ämnesomsättningen och förstörde smaklökarna [kaffe, viss mat, Pepsi m.m. gick inte att förtära eftersom det smakade unket], och gjorde mig allmänt fläng i roten, så följde en fyra veckor lång strömbehandling, d.v.s. ECT. Den här gången utfördes ett annat slags behandling, bilateral heter den, där man tillför ström på båda sidorna av huvudet i stället för bara den ena. Grillfesten resulterade i fem veckors mer eller mindre total minnesförlust: jag fick uppleva hur det var att känna sig dement och efterbliven, en spännande och annorlunda [och jävligt otäck må jag villigt erkänna] upplevelse. 

Nu är det hursomhelst konstaterat att den här patetiska parveln inte blir hjälpt av ECT emedan fanskapet lider av klinisk depression, och det biter inte ECT på. Det har ju förvisso stått i min diagnos i över fem år, så man kan ju tycka att de borde upptäckt det tidigare och inte låtit mig få uppskattningsvis 150 behandlingar under de fem åren. Bara i fjol hade jag tydligen fått 42 stycken enligt den överläkare jag träffade i går. Jaja. Färdiggnällt om det nu. 

Att speja på Babel och inte ha en susning om vad Ernst Billgren heter, p.g.a. elchockspartajet var inte världens roligaste upplevelse. Inte att inte ha en aning om att ha sett Gnaget mot Manchester United heller, även om det var en fånig plojmatch. Nåväl, nu är gossebarnet tillbaka i vanlig form [till 95% åtminstone] och är glad över det, men samtidigt så jävla äcklad över att se hur den här roterande hemorrojden till planet med dess vandrande spottloskor ter sig. 

Jaja. Den här högst personliga gråtvalsen var meningen att vara kronjuvelen i den bok som aldrig skulle ges ut. Jag har gett upp allt sådant förmätet skräp. Jag släpper skiten här. Och, ja, blinkningen till Fröding är högst medveten.

* * *


Acceptansen

Jag stångar mina lungor blodiga mot acceptansen

och hålls tillbaka som en uppstötning vid kvällssupén.

Jag söker blomma ut till den jag är, men acceptansen

får mig blott att förgöra detta frö som satts i sten.

Det stöts i domsbasunen, men värre; acceptansen

den gör mig till den där som jag aldrig bad få bli.

För ingenting förändras när man diar acceptansen,

med modersmjölk förgiftad av försoningsshysteri.

Etter, galla, glåpord smälts till slask, av acceptansen,

och rinner av var gås jag inte nänts säga ifrån.

Protester och revolter görs till hån av acceptansen,

Men självkritik och vanvett blir till skarpa inre dån:

”Förhäv dig ej, förkväv dig helst, då finner du balansen!

Låt tankar bli till aska och förändringslust till sot!

Du måste töa bort och bli ett med acceptansen!

Du får och kan ej ändra dig, mot dig finns ingen bot!”

Jag rider acceptansens mara, tjudrad vid dess byglar

men gör ett fåfängt motangrepp, försöker slå mig fri.

Fast här gäller raka led och svar på tilltal, strama tyglar;

så här väljer acceptansen när och hur man gör sorti.

Ty ränkerna jag smitt de tappar fullständigt substansen,

och det som sipprar ut från min hermetiskt slutna hals

blir snabbt till argument som befrämjar acceptansen.

Med stum gallimatias förändras inget alls.

Så låter jag min stolthet och min frihetslängtan sväljas,

så jag för evigt i en fridfull grå tristess få dväljas.

En vindflöjel, en väderkvarn jag gjorts av acceptansen,

ty nu har jag försonat mig med detta icke-liv

och insett att min levnad enbart är ett tidsfördriv,

där torra tårar lyser svart i dyn, i acceptansen.

* * *

Låten kanske inte korrelerar helt med min text... men det finns vissa drag i huvudpersonens flyktbeteende som går att spåra i dikten, men främst är sången och texten i sig så  in i helvetes jävla bra. Hårdare än de flesta black metal-sånger!

Länk till texten:

http://www.metrolyrics.com/karla-faye-lyrics-mary-gauthier.html