Pingvinklädda, helbrägdagörande surfittor... eller gladlynta, dokförsedda frälsare? Ni får själva avgöra/gissa hur det ligger till. Själv vet jag dock svarete, emedan hondjuren ovan tilltvingade sig mig medelst våld och höll mig slagen i bojor i Salas svartaste jävla kloster [Försäkringskassans fikarum] under en tidsperiod som kändes som eoner. Det var bara att buga och nicka, suga och slicka - göra som man blev tillsagd om man inte ville få kuken avskuren och uppkörd i örat. Nedan följer en rimmad betraktelse över vad som hände, skriven under religiösa vanföreställningar och meskalinpsykoser.
+ + +
I nunnornas våld
Jag måste en sak nu för er få berätta
Jag hålls fången i nunnornas vidriga sal
Där tvingas jag massor av synder förrätta
Inför hermafroditer och dess personal
Och nunnornas hat det går inte att stoppa
De förnedrar min kropp som är sargad och späd
I dopfuntens kärr vill de ständigt mig doppa
De tar mina drömmar, de tar all min säd
För i nunnornas lössläppta kloster
Plågas jag med paternoster
De pressar i mig nån mat
Som de kallar oblat
Inte konstigt att jag snart blir helt desperat
Ja, nunnorna utnyttjar mig som är liten
Deras smittade slidor trycks mot ansiktet mitt
Jag får blott nattvardsvin, de dricker spriten
Och vältrar sig i pulver - så skimrande vitt
Min stolthet är inte det enda jag sväljer
Även deras sekret med en smak utav dy
Det finns ingen nåd fast jag hostar och kväljer
Jag är fast här för evigt, jag kan aldrig fly
För i nunnornas lössläppta kloster
Räcker det inte med plåster
För att bota de sår
Jag har fått efter år
Av bondage och bukkake, det har satt sina spår
Med skändad lekamen och sårigt organ
Med gamla tamponger långt uppe i kran
På blödande knän och med snedvriden rygg
Ber jag till den som skall hålla mig trygg:
Gud som haver barnen kär
Se till mig som slavpojk är
Vart jag mig i klostret vänder
Smeks min kropp utav Guds händer
Gud han kommer när det går
Sprider säd i mina sår*
+ + +
I nunnornas våld
Jag måste en sak nu för er få berätta
Jag hålls fången i nunnornas vidriga sal
Där tvingas jag massor av synder förrätta
Inför hermafroditer och dess personal
Och nunnornas hat det går inte att stoppa
De förnedrar min kropp som är sargad och späd
I dopfuntens kärr vill de ständigt mig doppa
De tar mina drömmar, de tar all min säd
För i nunnornas lössläppta kloster
Plågas jag med paternoster
De pressar i mig nån mat
Som de kallar oblat
Inte konstigt att jag snart blir helt desperat
Ja, nunnorna utnyttjar mig som är liten
Deras smittade slidor trycks mot ansiktet mitt
Jag får blott nattvardsvin, de dricker spriten
Och vältrar sig i pulver - så skimrande vitt
Min stolthet är inte det enda jag sväljer
Även deras sekret med en smak utav dy
Det finns ingen nåd fast jag hostar och kväljer
Jag är fast här för evigt, jag kan aldrig fly
För i nunnornas lössläppta kloster
Räcker det inte med plåster
För att bota de sår
Jag har fått efter år
Av bondage och bukkake, det har satt sina spår
Med skändad lekamen och sårigt organ
Med gamla tamponger långt uppe i kran
På blödande knän och med snedvriden rygg
Ber jag till den som skall hålla mig trygg:
Gud som haver barnen kär
Se till mig som slavpojk är
Vart jag mig i klostret vänder
Smeks min kropp utav Guds händer
Gud han kommer när det går
Sprider säd i mina sår*
- - -
* Sista stycket skall läsas med hes och spastisk Pekka Langer-röst.
Utmärkt som vanligt! Men jag är nyfiken på hur det skulle se ut om du skrev något utan rim? Jag vet ju att du kan skriva på allehanda vis, men det var längesen jag läste något som inte var på rim. Oavsett, du är asbra kuken.
SvaraRaderaJag har faktiskt skrivit väldigt mycket utan rim, men det är "seriösa" saker som jag inte alls tycker passar in här. Jag har väl förvisso ett par stycken - Indianelden t.ex. - som ligger här, men då är de ju sexorienterande ändå.
SvaraRaderaDet är en utmaning att släppa tyglarna för mig, en bra utmaning. Tack för smickret, det här fanskapet rodnar och ser ut som en övermogen pion i nian.
fantastiskt
SvaraRaderaTack så hjärtligt, kära du!
SvaraRadera