Den här limericken skiljer sig rätt markant från mina tidigare publicerade femradingar, då den inte innehåller några ekivoka inslag över huvud taget. Å andra sidan är avslutningen den i särklass äckligaste jag hittills presterat. Den som påstår något annat kan fortsätta att sitta och runka till det där Tomas Ledin-stinkande gubbrocksplinkandet. Jag tror dock ack för gott om Er - mina läsare - för att ens i min vildaste fantasi inbilla mig att ni tillhör den skaran av musikaliskt förvirrade stackare.
***
Fakiren - En limerick om en självplågares övermod
En ledsen fakir från Mérida
sökte nya metoder att lida:
varken kniv eller spik
ledde till några skrik,
men han grät när han hörde Takida.
En ledsen fakir från Mérida
sökte nya metoder att lida:
varken kniv eller spik
ledde till några skrik,
men han grät när han hörde Takida.
Haha! Du har blivit modern, bäbis!
SvaraRaderaModern? Va, hur menar du då? Det låter som en förolämpning, men jag är väl som vanligt bara för trög för att haja subtila komplimanger. Hehe.
SvaraRaderaKlockrent!
SvaraRaderaTack så hjärtligt!
SvaraRaderaHaha, den är så underbar och det finns ju så mycket sanning i den. Till och med vår kära Itthma skulle bryta samman av takida
SvaraRaderaDanke Kön [sic!], Liebling. Jag tror faktiskt att det enbart är Takida som kan få stjärtplågaren att brista ut i hjärtskärande ångestskrik.
SvaraRadera