fredag 30 september 2011

Slapp-Fisa


I Sala kör vi inte bara med IQ [90-talsslogan], i Sala bjuder vi inte bara på lite mer än vad ni räknat med [2011 års slogan] och i Sala är vi inte bara miffotätast i hela Sverige efter Västerås... allt söder om Stockholm oräknat. Nej, vi har även landets mest nitiska parkeringsvakter. Horder med vampyrgaddförsedda blockmongong, bärande just på block och penna, iklädda kåtslyniga kostymer för bägge könsorganens bekvämlighet, ses frusta runt på Salas gator och torg i jakt på att få lappa en Honda Fitta [jodå, det finns ett ex. av en (1) Honda Fitta i Sala] eller en gammal pimpad Amazon... men de lappar därtill sina älskare, sina snedknull, sina partners, sina tidelagsprofeter, sina masturbationsobjekt, sitt ögongodis och allsköns snipp- och snoppsnask: de lägger rabarber och döda blickar på: Där kan man snacka om figurer, filurer, filantroper [sic! host! nåja.] som tar med sig jobbet hem, ända jävla hem till sängkammaren. Om en sådan handlar denna limerick...



* * *


Slapp-Fisa - En limerick om felparkering


En Lapp-Lisa bosatt i Sala
fick sin mans kuk upp i det anala
Det blev en sjujäkla kväll,
med både P-bot och skäll:
"Här råder P-förbud, blott att betala!"









fredag 23 september 2011

Pig Brother & Robinson Krympling




Pig Brother och Robinson Krympling, bara två av alla vedervärdiga horprogram till dokusåpor i dumburken, men också de två största - om man undantar missfostret Bonde söker fistfucker - vad jag har förstått. Ordet värdighet har blivit ett skällsord. Och med värdighet menar jag inte något slags småborgerligt feodaladelfasonaktiktig fisförnämt beteende, utan att vara sig själv... att inte vräka ur sig spelade roller framför en kamera, att inte fjanta runt och låtsas vara dummare än man faktiskt är [jo, vissa kan faktiskt det] , att inte byta skepnad till en bitch eller manwhore för att kamma hem röster, stålar, beröm, framgång, VIP-biljetter, plastbröst, botoxpannor, pittförlängare, laserbehandlingar mot generande hårväxt och så vidare.

Och som jag skriver i dikten/låttexten gör man sig själv en otjänst genom att över huvud taget uppmärksamma äcklet, för att tysta ner spektaklet är enda chansen att få det att dö ut. Jag skulle älska att/om det gjordes ett slags Big Brother med kameror och hela skiten och de fick vara inne i si och så många veckor som de nu är inne, och när de kommer ut får de veta att ingen kamera varit påslagen. Det kanske redan har testats. Vad vet jag? Men gör det gärna igen... varje gång.

Limerickar kommer. Skrev just en om min hemstad. Skabrös och rätt underfundig. Sätter den snart. Men jag är på för dåligt humör. Ni får gärna kommentera. Jag får fan aldrig kommentarer. Skriv att det är skit om ni tycker det, hellre uttryckt kritik än nedtystad sådan, hehe.



* * *



Framtida nobelpristagare


Är man korkad eller djärv
om man möter sitt fördärv
utan pansarplåt och utan något byråkratiskt värn?
Är det uttryck av cynism
eller rimlig realism
att påpeka att visdomen har blivit omodern?


Att va' hjärtlös är en skänk
ifrån ovan, och en länk
till det Paradis som varar i en kvart och icke mer.
Där mäts lycka och behag
genom antal mittuppslag
man flankerat, medan änglar heilar och Hin Håle ber.

Ack, min bitterhet är stor
och jag håller den à jour
medelst skärskådning av slöddret via TV, via press.
Där är brist på intellekt
nånting sexigt, nånting fräckt
och där straffar par i nollor utan möda triss i ess.

Det är knappast någon slump
att begrundarn ses som plump
då man hyllar allt det ytliga som anses skäligt grunt.
Varje hjärna sätts i pant
för en plastbyst, så bastant.
Sedan detta blev kutym så ser jag vanvettet som sunt.

Ge mig serum och morfin.
Ge mig bot mot idiotin.
Ge mig genvägar till sagans land så jag kan härda ut.
Ge mig syre, ge mig luft.
Ge mig åter mitt förnuft.
Ge mig konstgjord andning, ge mig hjälp, mitt tillstånd är akut.

Mot all idiosynkrasi
gör min mage myteri.
Denna sopstation till himlakropp är härjad av patrask.
Dessa inställsamma as
tillhör Midas snikna ras,
och är långt mer värre skökor än ett uttjänt gammalt fnask.

Vad det tjattras, vad det bräks,
vad det kacklas, vad det kväks.
Det är coolt och hippt att pladdra utan att få något sagt.
Samma torftiga refräng,
att få dela cigg och säng
med en urblåst öbo alltför dum för att förstå en pakt.

Fan, man ser dem överallt,
i varenda show och spalt,
som de lobotomerades förgyllda prototyp.
Inte är det någon sport
för en misslyckad abort
att få fram ett ”bah”, ett ”liksom”, kryddat med ett värdigt ”typ”.

Denna tuggummirevolt
prisar hänryckande stolt
sin begåvning att förskjuta varje uns av reflektion.
Men jag tror nog jag förstår
att de faktiskt ej förmår
tänka efter; deras enda hjärncell slåss för erektion.

Trots man genom okulär
konstaterat att de bär
på amöbans gen och just förmår att äta med bestick;
så har varje imbecill
fått mig dit precis de vill:
De har skapat reaktion och inkasserat än en blick.

Så med samveteskonflikt
gör jag färdigt denna dikt
fast jag hajar att den motverkar sitt ändamål likväl.
Dessa kryp i sina träsk
de förvandlar hat till fjäsk:
Förinta dem det gör man om man tiger dem ihjäl.







tisdag 20 september 2011

Äcklet



Jag skäms, kära läsare. Det finns inte ett uns så kallat snusk i den här bloggpassagen. För en gångs skull överraskar jag er med något helt annat, något svartsynt, iskallt, sönderslitet, hatfyllt, men ändå fyllt av bräcklig passion. Jag lovar att det inte blir en vana. Jag har limerickar till förbannelser i fickan. Men det känns som att jag behöver få ut något annat just nu. Allt är verkligen becksvart och kanske är det ironiskt nog skrattretande att lägga in en så kallad seriös text, kanske skrattar ni mer åt den.... det är helt okej i så fall. Skrattet är den bästa reaktionen jag kan få av er läsare; tårar och erektioner, väta och ångest till trots. Så, kära smyggluttare, den här är uppe några dagar, sedan seglar vi vidare i smutsen, i den verklighet som det här vackra, jämställda landet har skänkt oss. Funderar på en riktig käftsmäll mot kungahus och regering, öppna dörrar, jag vet, men de kan inte få stå oansvariga för den här sörjan av griserier. Nåja, moralkakorna har doppats färdigt i pulverkaffet. Vi åker. Ni behöver inte läsa. Det kommer som sagt nytt i slutet av veckan. Hav överseende för mitt [illa]mående, älskade vänner...


* * *


Äcklet
 
Vem är jag att kröka ord till rim för min agenda
som ändå ingen hajar [och det inkluderar mig]
och travestera klyschor som att alla skepp är tända,
att tärningen är kantad och att jag betyder nej?

Nej, fan vet varför, fan vet hur och fan vet när det händer
att allting går i lås och lämnar gallerdörrn på glänt.
Men inte bryr väl jag mig ifall vinden dör och vänder
när grisen grymtar i sin säck och skiten går till pränt.

Jag lirkar bort en stavelse med obsoleta satser,
med tonlägen, förkortningar, med slang och dialekt.
Allt för att peta in en rad om fogdarnas strapatser
och något om att kapitalet kärleken har stäckt.

Och stjäl det gör jag hämningslöst med fördel från antiken
med ord om Orfeus, Dionysos och sireners sång.
Mitt babbel om misär och kval gör dock envar besviken
ity Pandoras ask var blott en simpel skokartong.

I flärdfull primadonnaskrud såg jag mig som den tuva
som skulle stjälpa maktens lass med pennan som mitt svärd.
Revolten rann dock ut i sanden som en febrig snuva
när pennan blev en dator och min dikt blev aktningsvärd.

Måhända skvätter jag väl fram nån snillrik formulering
om samma gamla trio: apati, kommers och spleen.
Men guldet som min penna spinner är en zinklegering:
triangeldramer hör väl hemma i geometrin.

Så lätt att gasta stämman hes för knegarromantiken
när proletariatet flyttat in på Östermalm
och bankboken är fullklottrad med tal från skolastiken
och ”radikala” texter nynnas fram till någon psalm.

Nu strängarna, de enda, gnisslar falskt och gällt på lyran
och jag legitimerar horeriet med en kör:
”Jag gör det blott för brödfödan och för att pynta hyran.”
Helt plötsligt framstår Stolpe som en vänsterdebattör.

Och inte ids jag möta mina svek, nej, bättre väja
och bara glida ner till Saint Tropez och ta det lugnt.
Men från mitt köpta paradis hörs Schopenhauer säga
att ingenting betyder nåt, så dags att sätta punkt.






måndag 12 september 2011

Mansgrisen - En limerick om väta


Dem mullige mansgrisen eller dess motsats - den korpulenta kvinnosuggan, är två avarter som tydligen mest är besvärliga för att de är rundhyllta och härstammar från det djur vilket dyker upp på de flesta svenska julbord år efter år. Nåja det här inlägget har inte ett skit att göra med semantik, inte särkilt mycket att göra med de olika Särimnervarianterna heller, men mansgrisen fick helt enkelt stå modell här då han passade mitt syfte och mina rim. Jaaa, den stackars lilla kraken, kanske dyker börsindex med en promille uppå allt. Då får han dia kola för att glömma den här dagen, käka sushi på en naken asiat och nypa Hootersservitriser i baken.


+ + +


Mangrisen - En limerick om väta

En företagspamp ifrån Norr*
var en mansgris, så svansen bar knorr.
Men trots skryt för var tjej,
ack så fixa han ej
med att slicka en fitta helt torr.




*Stadsdel i Örebro, Helsingborg & Växjö








fredag 2 september 2011

Soccer moms suck!


Han förstår både ishockey och fotboll. Han har även mustasch. Notera den jag-har-nyss-onanerat-i-ombytesrummet-blicken... de där glansiga, vattenögda ögonkasten ser ut som de drabbats av en kraftfull boarding. Möjligtvis en hög klubba. Plåstra om snusket, Arne, du har något som är skadat... ja, visst, ja, rösten...






Hon förstår inte fotboll. I det här fallet är det ju sant. Hon förstår inte hockey heller, och i det här fallet är ju det också sant. Men inte p.g.a. äggstockar, livmoder, östrogen och bröst... hon är en soppa kokad på allt det sämsta USA har att erbjuda. Men det skiter vi i nu. Det här handlar om hockey. Hon anser sig vara en tuff Hockey Mom. Det är hårdare än Soccer Mom, jävla europeiskt påfund! Nåja, vi kör en hockeylimerick... skriven i väntrummet på Psykiatriska Kliniken i Sala, på en Sony Ericsson.



* * *


Soccer moms suck!


En hockeymorsa ifrån Riverside
jobba extra som gränsvaktarguide;
hennes rikliga mens
utgjorde staternas gräns.
Ja, snacka om redline-offside!